Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den moderna romanens banbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
438
tänka blott på sig själva och sin karriär. Bredvid dessa finnas de
äkta landsortsborna. De äro ytterst ceremoniellt hövliga, de aro
alltid proppade med nyheter, ty de veta allt om alla i den lilla
landsortsstaden, och de upptaga alla rykten från huvudstaden med
ett troende sinne. Troget och uthålligt göra de damerna sin kur,
och dock känner man sig riktigt lätt om hjärtat, då man vid deras
besök fått pikén eller whisten i gång. Gårdens härskarinna njuter
av all denna kurtis mera än hon värderar den. Alla dessa
handkyssningar och galanterier ja, hon vet nog vad de äro vārda,
men de bilda ett behagligt garnityr omkring hennes
primadonnatillvaro. Hon bedåras av dessa smäktande sånger, dessa verser,
dessa platta fraser om höga spörsmål och dessa ädla svärmerier
inte så mycket därför att hon tror på dem, men de föra med sig
en behaglig rytmiskt svävande »schwung» till hennes enformiga
liv och hon kommer därigenom att anse sig själv som en dam
» comme il faut». Men bakom henne finns en gammal tant, i
regel en dam med det 18:de århundradets åsikter. Hon är
vanskligare att tillfredsställa, ty hon ser alltid tvärs igenom alla fraser
och all förklädnad ända fram till människan där bakom. Hon vet,
att provinsialläkaren helt enkelt är en räv och ämbetsmannen en
ulv i fårakläder. Och dessutom har hon den fula ovanan att hon
måste säga det hon tycker till vad pris som helst. Hennes mani
är att komma med den lilla generande sanna anmärkningen, som
gör provinsialläkaren brydd och skulle bringa ämbetsmannen ur
koncepterna, om det annars vore honom möjligt att bli förvirrad.
Hon är en äkta rysk inföding. Kommer hon till Baden-Baden, är
hon idel förvåning över allt hon ser, över att det är möjligt att
hitta på så mycken lyx, och först och främst över att hon själv
är här på detta berömda och ryktbara ställe. Men samtidigt har
hon väl reda på, att lärftet i Baden-Baden är hälften så dyrt som
i Ryssland och att det därför lönar sig köpa utstyrsel där. Denna
gamla tant, som har åsikter från en mera liberal tid och en för
måga att säga skarpt träffande ord, som det ej ett ögonblick faller
henne in att mildra, går i mångfaldiga upplagor igen i hela
världslitteraturen - Turgenjevs Marfa Timofejevna och Kapitolina
Markovna äro de första präktiga exemplaren av arten.
Men det är det yngre släktet, män och kvinnor, som åro
Turgenjevs huvudpersoner. Männen höra i regel till de
overflödigas» släkte, antingen till den art därav, som heter Hamlet,
eller till den, som heter Don Quichote. När Turgenjev skall
skildra en helgjuten man, tar han därtill liksom Gontczarov en
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
