Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Den moderna romanens banbrytare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
440
få makt med människor, men kan ej begagna sin makt, emedan
han på botten alltid är ärlig. Han älskar sanningen och lögnen är
honom förhatlig; felet är att hans sanning är av en så svärmisk
och andlig art, att den ej har något med verkligheten att skaffa.
Det är ganska konsekvent, när Turgenjev i en sluttablå visar oss
honom fallande överst på barrikaden, som en av förkämparna för
den himmelsblått ideella 1848-års-revolutionen; detta är, kan man
säga, apoteosen över denna hänförelse utan verklighet.
En enda gång har Turgenjev skildrat en ryss af annat slag.
Det är hans älsklingsgestalt »nihilisten», Basarov, huvudpersonen i
» Fäder och söner» (1861), d. v. s. det gamla och det nya släktledet
i Rysslands andliga liv. Basarov härstammar ej från fäderna»,
han år son till en småborgare. Du och jag äro tama djur, men
han är ett vilddjur,» säger den unga flickan till den unge Kirsanov,
som beundrar Basarov. I hela hans livsåskådning märker man
bondens lugn och oförsagd het. Hans förakt är överlägset; det han
ej tror på, det föraktar han. Adelns finhet imponerar ej på honom
och det är honom likgiltigt, om man håller honom för en gentleman
eller ej. Den, som är av adel, måste bli en »sirapsöt karl» från
romantikens tid; konst och poesi äro blott gitarrgnäll, vetenskapens
idéer bara tomt prat. Han har lärt sig detta av den nya tiden,
och det ligger dessutom i hans natur att blott böja sig för ett enda:
tingens egen logik. Han tror ej på något utanför erfarenheten, men
på denna tror han helt och hållet, utan att rygga tillbaka för någon
konsekvens. Den ryske bondens blinda ödestro har hos honom
blivit en blind underkastelse inför erfarenheten. Det tjänar till
ingenting att diskutera om parlamentarism och andra stora politiska
spörsmål. Det spörsmål det gäller är det simplaste och enklaste:
det dagliga brödet. »Vi kvävas av den råaste vidskepelse, våra
aktiebolag ramla för att det ej finns redliga män. Friheten skulle
inte gagna oss, våra bönder skulle bara stjäla från sig själva för
att supa gift på krogen.» Han är helt och hållet revolutionär; det
hela måste göras om från grunden. Han står spänstig bland dem
alla, har ett bittert ord till var och en och ger dem uppsträckning
utan att lägga fingrarna emellan. Men han hör till dem som ha
myndighet; alla böja sig för denne man, både de som hata och de
som älska honom; och en blaserad adelsdam finner honom
tillräckligt intressant för att figurera bland hennes tillbedjare - ingen
Turgenjevhjälte går fri för kvinnorna. Basarov föraktar, men fattar
eld. Det tjänar til ingenting att han slår bort det: »En vacker
kropp, en prydnad för ett anatomiskt museum!» Det tjänar till
»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
