Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Dostojevski och Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465
Raskolnikov 1867,
Karamazov 1881.
Denne diktare har alltid från barndomen stått
fattigdom och sjukdom nära. Han föddes på
fattigsjukhuset i Moskva, där hans far var läkare. Själv
led han hela sitt liv av epilepsi, och han fick ett Idioten 1868, Bröderna
livsōde, som nog kunde släppa alla hans demoner
lösa. Han uppgav all karriär för att bli författare. Vid tjugufyra
års ålder skrev han sin Fattiga stackare». Bjelinski var hänförd,
då han läste manuskriptet.
Fedor Michaelowicz
Dostojevski
1811-1881.
Det är berättelsen om två fattiga, som hopplöst älska varandra.
Då hon gifter sig med en rik man för att kunna mildra sin älskades
öde, är denne förtvivlad över att ha mistat det hopp, som inte är något
hopp. Rikedomen berusar henne, och han känner det som ett stygn
i hjärtat, då han skall styra om inköpen av hennes spetsar och
briljanter. Men han tömmer sitt lidandes kalk utan att klaga.
Boken gjorde lycka, men den utgör en obetydlighet gentemot vad den
verklige Dostojevski senare skrivit. Han kom in i radikala
studentkretsar, och regeringen vädrade en sammansvärjning. Tillsamman med
flera andra blev Dostojevski dömd att skjutas. På avrättningsplatsen
benådades han till straffarbete i Sibirien. Fyra år satt han i fängelse,
i tio år var han förlorad för litteraturen. Han kommer tillbaka,
nāra fyrtio år gammal, och låter åter tala om sig. Med hans radikalism
är det förbi. Med sin livskrafts hela seghet tror han på Ryssland,
folket, lidandet. Han ger ut en tidskrift för sina idéer, offrar sin
och de sinas förmögenhet på den. Censuren indrager den - genom
ett rent missförstånd. Han är ruinerad. Han flyr undan
bysättningshäktet till utlandet, han visste ju, vad det ville säga att sitta under
lås och bom. Han kommer tillbaka och börjar åter på nytt. Han måste
skriva, skriva, skriva för att bli kvitt skuldbördan. Det är ej fråga om
att tänka på stil och konstnärlig form, han har inte ens tid att skriva
själv utan måste diktera. Fantasin hetsas till att skapa, tanken
måste alltid vara vaken för att inlägga sitt ord i dagens stridsfrågor.
Och dessa fantasisyner, detta ord är levebrödet. Han ser med
bitterhet, att Turgenjev får 300 rubel arket och han blott 100. Och i
sin bitterhet har han gjort en grov karrikatyr av honom i sin roman
» De besatta» (1878) (d. ä. nihilisterna), där Dostojevski i sin reaktionära
hetsighet tilltygar revolutionärerna på det mest våldsamma sätt.
Just i detta febertillstånd får den överretning, som finnes bakom
epileptikerns panna med de underliga knutarna, form och gestalt.
Denna nervernas upphetsning skapar just alla dessa nervskälvande
olyckliga, de där överretade djävlarna, de där religiösa, som äro
nästan i sjunde himlen av hänförelse, alla dessa mänskliga paradoxer,
30. - II.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
