Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Dostojevski och Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
471
lidande och offer tillika. Den gamle Karamazov är den utlevade
sinnligheten, som finner behag i oanständiga ord, isynnerhet inför
sin yngste son, Alexej, det rena klosterbarnet. Han har blott en
tanke, och det är, att han är förälskad i Gruczenka och är sin
äldste sons. Dmitris, medtävlare till hennes gunst, som står många
till buds. Dmitri är den rasande lidelsen. Han störtar ner i vilken
avgrund som helst för Gruczenkas skull. Men han är förlovad med
Katerina, och då han ser henne, föraktar han Gruczenka och sig
Dostojevskis hus i Slavoja Russa, nu använt till skolhus.
själv. I sin vilda lidelse hotar han med att mörda sin far och blir
oskyldigt dömd för mordet Men den, som får erfara samvetsk valen
över mordet, är brodern Ivan. Han är idéernas man, radikal och
skeptiker. Då han ser lidandet i världen, misshandlade djur och
misshandlade barn, då krymper hans hjärta ihop. All världens
harmoni uppväger ej ett barns tårar, ty ett barns tårar kunna ej
utplånas. Ingen kan förlåta, ingen har rätt att förlåta lidanden. –
» Därför, när det är som det är, förnekar jag ej Gud, men jag tar
avsked av honom och ger mitt inträdeskort tillbaka.» Här har
Dostojevski rört vid sitt djupaste tvivel. Men som gudsförnekare
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
