Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Dostojevski och Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
skillnad från dem
ej genom något konstlat skimmer. Han såg
land och folk alldeles som de voro, och just därigenom fick hans
naturskildring sin friskhet och hans folklivsbilder sin trovärdighet.
Hos Puschkin och Lermontov āro vi mitt uppe i romantiska
hāndelser, men hos Tolstoy äro vi med om jakt och strid, vardagslag
och fest. Och varför blir han hänförd av sina kosacker? Jo, just
emedan de icke äro romantiska, emedan de leva enkelt och ärligt
med i naturen. Därför kommer denna främmande officer till korta
gentemot dem - han får till och med till skillnad från alla
romantiker korgen av byns ståtliga skönhet.
Han fick också gå i krig och var med om den stora kampen
om Sebastopol; men krigets romantik försvann för hans blick. Han
såg nog hjältemod, men han såg först och främst det upprörande i
kriget. Hans verklighetssinne förnam mera de sårades och döendes
jämmer, hörde mera kulornas sprakande mot det eviga kanondundrets
bakgrund, än det hörde trumpeternas stolta klang. Och hans ögon
sågo först och främst hospitalet. Hans verklighetstrohet slöt här
ett evigt förbund med hans mänskliga känsla och hans samvete.
Han fann tills vidare lugn i sitt äktenskap och hem, i familjeliv
och godsägarverksamhet. Han blev ägaren av det berömda Jasnaja
Poljana. Han kände sig i nära förbund med sitt folk, och hans
fantasi drogs av den andra romantiska magneten, Rysslands historia.
Han skrev sin roman om åren 1805-1812, från Napoleons stora
seger över ryssarna vid Austerlitz till fiendens utdrivande ur
Ryssland under den där förfärliga vintern. Det är Rysslands
förhärligande inför Europa. Av Napoleon har han tecknat en bitande
karrikatyr, och österrikarne te sig ännu ynkligare. Det är Moskvas,
det äkta ryska Moskvas, förhärligande i motsats till det av västerns
moder och modeidéer angripna Petersburg. I Petersburg finnas
salonger och fördärv, jakt efter karriär, förbindelser och rika partier,
kurtis och förförelse av kvinnor. I Moskva finna vi hemmet. Det
finns skröpligheter tillräckligt i detta glänsande skildrade
Rostovska hem: greven är skuldsatt och det slås på stort både i
staden och på lantgodset, Rostovarne äro lindrigt begåvade och
ingalunda moraliskt oantastliga, men de äro sunda, naturliga
människor, och de hålla innerligt av varandra. Nikolaj är sina
kamraters kamrat och helt och fullt mänsklig både i sin fruktan och
sin käckhet, i sitt lättsinne och sin uppoffring. Det är ju ej riktigt
i sin ordning, att han först förlovar sig med sin kusin och sedan
utan att säga ett ord stryker ett streck över det, under det att han
ser, att hon alltid skall älska honom. Det är också helt säkert, att
-
-
-
――――
―――――
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
