Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Dostojevski och Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
ling går utan avprutning i denna riktning. Han kastar över bord
allt, som glänser och som anses för upphöjt: civilisation, konst,
fädernesland, kyrka och kyrkans tro. Blott detta enda problem
träder fram för honom: vad är livets mening? Blott detta enda
krav ställer han: följ samvetets bud!
Anda från början har frōet till denna åskådning funnits hos
honom, och i sina skrifter framlägger han öppet, rent cyniskt öppet,
sitt liv för oss. Leo Tolstoy är Irtenjev i Barndom » (1852), han är
senare Olenin i Kosackerna» (1854), officeren i »Sebastopol»
(1854-1855), Levin i »Anna Karenin»,
(1877) och hans ideella jag
- det, han velat vara, är
Nechludov i Uppståndelse» (1899).
Ända från början har han känt
en inre otillfredsställelse med
sig själv och med det liv och
de åsikter, som omgåvo honom.
Hans samvete är alltid vaket.
Och ända från början har han
haft ögonen öppna, han ser
allt, hans blick tränger ända in
till tingens kärna. Sålunda blir
han både den mest troende
idealist och den mest
obarmhärtige, cyniskt uppriktige
realist. Samtidigt stridsnatur och
bondenatur. Dostojevski sade
om honom, att han ser skarpt,
men blott rakt fram. Skall
han se till höger eller vänster,
måste han göra höger eller vänster om. Då ser han något annat,
men han är alltid uppriktig. Och däri är han en äkta ryss.
Därigenom är han också helt och hållet människa - den, som mest av
alla ryssar har realiserat Dostojevskis ord om att den sanne ryssen
är alla människors broder.
Leo Tolstoy på 1870-talet.
Han är i motsats till den mystiske Dostojevski helt och
hållet verklighetsmänniska. Såsom sådan vann han sin första
litterāra seger med sin berömda novell Kosackerna». Han hade, som
alla ryska författare från romantikens tid, blivit officer i den ryska
romantikens förlovade land, Kaukasus. Och det gick honom som
dem han hänfördes över landet och dess folk. Men han såg - till
-
»
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
