Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Dostojevski och Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
476
ha det avgörande inflytandet på slaget. Kutusov år segerherren;
han sover under krigsrådet, men på slagfältet, inför verkligheten,
år han vaken helt och hållet, där förlorar han ej sin överblick, där
är hans geniala instinkt verksam. Hans styrka är hans instinktiva
samband med folket.
Allt som rörde sig i tiden samlas hos Tolstoy i de två motsatta
gestalterna Andrej Bolkonski och Pierre Bestuczev. Andrej är
handlingens man, officeren, äregirigheten. Men resultatet av hans
livserfarenhet är den, att hela livets rasande kamp är fåfänglighet.
Han har törstat efter att få möta Napoleon. Nu ligger han sårad på
Austerlitz-fältet, ser upp mot himlen och ryckes med in i de glidande
molnens stilla frid. Napoleon kommer förbi, berömmer honom som
hjälte vad det dock är likgiltigt inför molnens och himlens frid
och oändlighet! Och då han sju år senare får sitt banesår, då han
har erfarit livets stormar och livets meningslösa bitterhet och då
han har tillgivit och slutit fred med den kvinna han har älskat och
som hade svikit honom då försvinner för honom hela livet till
ett intet. Han är lugn, orörlig och utan mottaglighet för något, han
lever blott med dödens stora allvar för ögat. Tolstoy har tecknat
Andrejs manliga gestalt med en känsla av lugn respekt. Och som
motsats har han tecknat Pierre med en ironisk sympati. Han går
som ett barn genom livet, denna klumpiga björn med den goda,
öppna blicken. Han är skröpligheten personifierad. Hans sinnen
spela honom ett spratt rätt som det är, och han gifter sig med den
fördärvade skönheten, emedan han för tillfället är förälskad och
emedan andra driva honom till det. Han har en ständig
verksamhetslust men gitter ej göra något. Han är glödande av hänförelse
för en idé, tills han blir glödande av hänförelse för nästa. Men
ständigt söker han efter något att göra, ständigt vill han tjäna den
sak han vigt sig åt, ständigt är han ärlig och uppriktig. Så finner
han den inre friden i den enfaldige bonden Karatajevs budskap om
att man blott skall lyda Gud, att Gud är livet, att man skall glädja
sig åt livet och vara undergiven och ej knota mot dess skickelser.
Och den yttre friden finner han i ett gott äktenskap och ett sunt
familjeliv.
―
–
Familjelivets förhärligande, lovprisandet av den tro, som utgör
livstryggheten, kampen för äktenskapets helighet utgör ämnet i
Tolstoys nästa stora bok, Anna Karenin». Den är ett inlägg mot
den fria kärleken. Anna Karenin söker döden; det är slutet på
hennes förhållande till Vronski. I sitt äktenskap kommer däremot
den sökande och tvivlande Ljevin till insikt av att hans liv har en
-
T
1
I
T
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
