Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Dostojevski och Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
477
mening. Tolstoy har gjort allt för att dela ljus och skugga lika.
Når Anna Karenin jämför sin pedant till äkta man, blott och bart
protokollmänniska, med den strålande officeren Vronski, så finns
intet tvivel om till vilken sida sympatin lutar. Deras
kärleksförhållande är ingen lättsinnig förbindelse mellan lättsinniga
människor. Då hon första gången givit sig till honom, är hon upplöst
i tårar. Han försöker trösta henne genom att tala om deras lycka,
och förtvivlad ber hon honom bara tiga. Vronski är en
gardesofficer med en gardesofficers moral, men är på sitt sätt en hederlig
man. Då Karenin förstår det hela och icke utmanar honom, börjar
Tolstoy vid plogen.
Tavla av Rjepin.
Vronski att blygas, och då Karenin vid den dödssjuka Annas
barnsäng förklarar att han, huru löjligt det än vore i världens ögon,
aldrig vill övergiva henne, känner Vronski sig förödmjukad. Men
ōdets tärning är kastad, Anna tillhör honom, ty för att vara ärliga,
för att kunna se varandra rakt in i ögonen, bryta de med världen
och Anna lämnar sitt hem och stannar hos Vronski.
Och Tolstoy visar nu med obarmhärtig skärpa, huru följderna
av hennes felsteg bryta ned henne. Så småningom vaknar hennes
moderskärlek, längtan efter hennes lilla pys plågar henne; hennes
liv har fått ett sår, som har svårt att läkas, och även då ärret har
bildats, talar själva ärret om tomheten. Därnäst saknar det nya
förhållandet fast grund. Det är intet äktenskap och blir intet äkten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
