Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Dostojevski och Tolstoy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
bröder. Och man kommer att inse, att alla de moderna slagorden:
fädernesland, nationalitet, parlamentarism, folkets deltagande i
regeringen, kyrka, trosbekännelse o. s. v. äro rena vanvettet. Oförfärad
har Tolstoy bekänt sin lära mitt i ansiktet på tsardömet, och man
har ej vågat röra honom. Det är, säger Brückner, det första
exemplet i Ryssland på en dylik moralisk auktoritet och storhet.
»
Tolstoy har givit uttryck för sin moraliska uppfattning i två
betydelsefulla verk, av vilka skådespelet Mörkrets makt» (1887)
visar den negativa sidan: att synd föder synd, »en klo blev hängande
hela fågeln måste omkomma». Den gentile betjänten Nikita har
förfört Marina. Hans far, den enfaldige, stammande gamle Akim
Tolstoys språkrör vill, att han skall göra sin plikt och gifta
sig med henne. Han har ej en tanke därpå, och hans mor, Matrena,
vill det ej till något pris, ty han skall komma fram i världen. Han
står i förhållande till sin unga matmor, Anisja, det är ju rimligt att
hon håller sig till ungdomen, ty hennes gamle man är för gammal.
Han kan ju dō när som helst, och då kan Nikita bli herre på
gården. Matrena har med sig några pulver, som kan skynda på den
gamles död. Hans hustru kan ju ge honom dem. Det är också
det säkraste, tänk om den gamle sloge upp ögonen, hur skulle det
då gå henne? Anisja våndas, men det onda tar överhand, och
den gamle får pulverna. Och Nikita blir gift med matmodern och
herre på gården. Men då hon går där förgrämd och sedan tillstår
mordet för honom, har han fått nog av henne. Han förför
styvdottern Akulina och slår sin hustru. Men nu gäller det hans rykte,
och nu måste åter Matrena hjälpa Anisja. Akulina måste bortgiftas,
men hennes och Nikitas nyfödde måste han själv ta livet av. På
den fräcka förbrytelsen följer den anständiga förbrytelsen. Å, Herre
Jesus,» suckar Matrena, hur ogärna man än vill ta den synden
på sig, så är det ju intet annat att göra.» Anisja kommer med
barnet i ett bylte. Ha, nu skall också han en gång få känna vad
det är att begå mord! Hon hör med skadeglädje, att han lägger
ett lock över det och sätter sig därpå. Vild av skräck rusar han
upp. Han hör det ännu pipa, hör de små knotorna krasa. Och
på Akulinas bröllopsdag, just då Anisja fröjdar sig åt att få bort
henne och få mannen för sig själv brister det loss inom Nikita.
Samvetet slår honom, han tillstår alla sina synder, nu har Akims
inflytande segrat över Matrenas hos honom. Förkrossad ber han
alla och till sist sin gamle far om förlåtelse i Jesu namn. En
gendarm vill föra protokoll över vad som hänt. Gamle Akim avvisar
honom; här är allvar i saken. » Mannen tillstår sin synd, och så
――
―
I
I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
