Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Henrik Ibsen och den tyska naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
486
-
adelsmärke var mäktigare än Rebekkas stærke, fribaarne vilje», över
hennes vilda begär faller en stilhed som paa fuglebjergene hos os..
Det ger henne mod till att uppenbara den sanning, som dråper
hennes livs lycka, det ger henne mod till att gå glatt i döden med
Rosmer för att vara värdig att bli hans hustru. Livet driver gäck
med oss - det finns ett allestädes närvarande drag av bitter ironi
hos Ibsen men bakom livet ligger drömmen om ett ideal, och i
den gömmes den hemlighetsfulla nyckeln till skrinet». År den
funnen, är sympatien med sitt gåtfulla förstående väckt, då kan
doktor Wangel vinna sin hustru åter, i det han av hela sitt innersta
smärtfyllda hjärta ger henne fri. Då kan den av svindel besvärade
byggmästaren »stiga så högt som han bygger». Om han också
störtar ned, har han dock stått högt uppe med kransen i handen
och där hörs harpor i luften».
Det som icke är, är.
-
Verkan av dessa dramer beror på den konsekventa, obevekliga
ironien. Victor Hugos konst från hans ungdomsdramer har gått i
arv till Henrik Ibsen. Ingen förstår som han att i en helt vardaglig
situation och med skenbart likgiltiga ord gripa om våra hjärterötter
och ängsla vårt samvete. Han gör det på så sätt, att han vänder
upp och ned på dramat. Även hans konstform är sådan, att det
som är, är icke, och det som icke är, är. Där finns ingen dramatisk
handling, dramat visar oss endast en inre kris, och denna avslöjar
sig ständigt för våra ögon, så att ju längre dramat skrider fram,
desto djupare griper det tillbaka i människornas förtid. Det är ej
allenast på människorna, som de ideala kraven ställas, det är på
händelserna, ja, på orden. De små vardagligheterna äro icke vad
de äro, det yttre avslöjar sig för oss som ett tecken på deras
själsliga värde, och de stå till sist som symboler för ett mäktigt inre
liv. Vart ord får en dubbel betydelse, det ligger trolldom i dem.
Liksom Ibsen förstår att lyssna efter det kämpande livet bakom den
vardagliga ytan, så förstår han att tyda fantasiens makt i det
vardagliga ordet. Och hans konst består i att få oss till att förnimma
detta ords dolda trolldomsmakt utan att det lämnar vardagsvärlden,
vari det växte fram så naturligt och så självklart. Sålunda bliva
de Ibsenska dramerna en underlig paradoxal sammansättning av
fantasi och verklighet, en verklighet, fullkomligt realistisk i varje
enskilt drag och likväl i sin helhet en fantasivärld, som är djupare
än den nyktra verklighet, vari den skenbart rör sig. De äro, som
Ibsen själv säger om människorna, »ikke bare jordbundne», de äro
i slægt med himmel og hav ogsaa,.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
