Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Henrik Ibsen och den tyska naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
som lydde skick och bruk var moralisk, de som gjorde uppror
däremot voro omoraliska, och dessa ha fört världen framåt.
Schopenhauers idé om den allestādes närvarande viljan till
livet» har hos Nietzsche skärpts; det är icke endast viljan att leva,
det är viljan till makt», som finnes överallt. Den finns hos de
hårskande, den finns hos de underkuvade. Hos de underkuvade blir
den agg, hämnd begär, en trotsig tro på det herradōme, som en gång
skall komma. De tro, att de skola segra och härska i andens värld,
eftersom de icke kunna det i verklighetens lekamliga värld, deras
gud blir Herren, eftersom de ej själva kunna bli härskare. Och
alltid stå de starka, blonda härskarfolken mot de dystert blickande
underkuvade, Rom mot Judéen, det är världshistoriens facit.
――――
Härskarfolk kände sig som adelsfolk, de voro förnäma, voro
de goda». De voro fria» och kunde arbeta med vad de hade
lust till. De voro en ordnad skara, att föra an var förnämt, att
lyda sin förare var förnämt. De besegrade fienderna voro »de
dåliga», de usla och de olyckliga. För de härskande stodo de som
en grå dimmig massa, folket». De voro trälar, som måste
utföra det arbete, som blev dem pålagt. De underkuvade kände icke
begreppen god och dålig», deras begrepp voro »goda» och »onda».
Onda voro deras fiender, då de rasade mot dem utan
skonsamhet, deras förtryckare, som tvungo dem till att på hårda villkor
släpa och slita för sig. Ond var ett begrepp, som tillhörde
verkligheten. Deras onda voro de samma, som kallade sig själva goda.
Men deras begrepp goda var skapt av en dröm, en dröm om
herrar, som icke voro förtryckare. Sådana herrar ha dock aldrig
funnits och komma aldrig att finnas, därför har detta begrepp
» godas intet med verkligheten att skaffa, det är ett inbillningsfoster,
skapat av de underkuvades agg. Då denna moral, som bygger på
gott och ont, har segrat, är det de underkuvades och de förbittrades
anda, som har segrat, och segern har betytt en tillbakagång i livs-
och maktviljan hos människorna. Den segrade med kristendomen.
Då blev självförnekelsen idealet; den människa var fullkomlig, som
förstod att späka sitt kött. Denna moral segrade återigen med den
franska revolutionen. Då berövade den världen den stolthet, som
ligger i att härska, och den förnämhet, som ligger i att lyda. Då blev
Europas politik behärskad av aggets ande, då blev den en
missunnsamhetens politik mellan de kämpande klasserna. Och båda
gångerna blev det beskyddandet av de svaga, som var den ledande
tanken, kärleken till nästan blev evangeliet.
Mot detta gör Nietzsche motstånd. De starka ha rätten, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
