Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Henrik Ibsen och den tyska naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
491
starka föra världen framåt, de starka äro de skapande. Din förmåga
att skapa, det är utvecklingen av din vilja till makt, det är
kvintessensen av din livsinstinkt, det är ditt livs uppgift, och den skall
vara dig helig. Därigenom främjar du livets utveckling.
-
Ständigt går utvecklingen ›från art till högre art». Människan
måste övervinnas, övermänniskan måste uppstå. Men bara din
livsinstinkt skall du lyda. Du skall skapa nya värden». Alla
skapta värden tala till dig: »Du skall», och du skall svara: »Jag
vill». Ett heligt Nej mot plikten. Intet medlidande! De svaga
försvaga och hämma världsutvecklingens växt. Den som vacklar,
skall du stōta till, ty han gagnar världen med sitt fall. Denna tavla
hänger jag upp för eder: Bliven hårda! Härska och lyda — det är
ett sunt folks liv i dess vilja till makten. Ett folk känner icke alls
till staten». Staten är en lögn, ett kallt vidunder, som slukar de
bästa, skapat för de »överflödiga». »Se bara på dessa överflödiga !
Sjuka äro de ständigt, de kasta upp sin galla och kalla den
tidningar, rikedomar förvärva de och bli alltid fattigare. Makt vilja
de ha och först maktens bräckjärn, mycket pengar dessa
maktlösa. Där varest staten upphör, begynner den människa, som icke
är överflödig. Intet skall hämma personlighetens utveckling, ej en
gång sanningens makt. Den moderna vetenskapen med dess
sanningssökande den är en form av det »asketiska idealet» lika så
väl som kärlek till nästan, kristendom och demokrati. Sanningens
och sanningssökandets värde är för Nietzsche icke höjt över alla
frågor. Han står i bjärt motsats till Comte, som ville göra
vetenskapen till en sinnenas betvingande makt. Han föraktar allt slags
metod, den bästa sanning - hittas på. Vetenskapens herradōme
är ett kännetecken på tider av förfall. Den som låter binda sig av
vetenskapens lagar är ingen fri ande.
Blott ett skall man bli: ädel! En ny adel skall komma, men
den skall icke vara stolt över forntid och förfäder. Den skall se
mot framtiden, mot sina barns land, den skall älska icke sin nästa,
utan det mest avlägsna, det kommande. Och den skall lära sig att
känna, att livet är evigt nytt, »evigt rullar tillvarons hjul; allt går,
allt kommer igen, allt dōr, allt blomstrar åter upp, allt brister, allt
fogas åter samman, allt skiljes, allt möts ånyo, evigt blir tillvarons
ring trogen sig själv. I varje ögonblick begynner tillvaron, om varje
Här rullar sig klotet Där. Medelpunkten är överallt, krokig är
evighetens stig. Det är Nietzsches lära om den eviga återkomsten ».
»Jag kommer igen, ropar hans Zarathustra, med denna sol, med
denna jordicke till ett nytt liv eller bättre liv eller liknande liv
-
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
