Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Henrik Ibsen och den tyska naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
497
»
gång litterärt och effektfullt lustspel, »Der Biberpelz (1893), som
har ett par briljant skildrade karaktärstyper, en ämbetsman och en
odödlig tvätterska. * I Hanneles Himmelfahrt» (1896) har
Hauptmann funnit gripande toner för den skåra lyrik, som även bor
inom honom. I övriga verk visar författaren dels alltför starka
intryck av Ibsen, dels har han förtagit sig på för stora uppgifter.
Det nytyska dramat och hela den nyare tyska kulturen har
mottagit avgjorda impulser även från svensk diktning, från August
Strindberg. som utan tvivel ingripit i europeisk litteratur på ett djupare
vis än någon annan svensk diktare. Vad man fattade och icke
fattade hos mästaren, därom vittna följande rader ur Hermann
Essweins på det hela taget mycket skarpsinniga biografi (översatt
av Erik Thyselius).
»Vi, det yngsta Tyskland, fattade icke då och kunde icke heller i
våra sjudande och brusande vårkänslor fatta, att mästaren, som vi
applåderade på scenen och av vars romaner och noveller vi rycktes
med, kommit till oss med samma Faustliknande trängtan, som vi hade
bort lägga märke till hos det adertonde århundradets bäste män och
för vilken det endast finns befrielse eller katastrof. »
Strindberg har också haft den förmånen att en tysk
skriftställare vigt hela sitt liv till uppgiften att översätta och sprida hans
verk i Tyskland. Det är Emil Schering, vars Strindbergsupplaga
i grunden är bättre ordnad och mera fullständig ån de olika
upplagorna på svenskt språk.
Under en tid firade Hermann Sudermann (1857) stora triumfer
på europeiska scener med »Die Ehre» (1890), Heimat» (1893),
» Sodoms Ende» (1891). Han har lyckats träffande skildra flera
nervösa dekadanstyper och äger en utpräglad begåvning för den
teatraliska effekten, men tillgriper alltför ofta krassa medel för
att nå en dramatisk kontrastverkan. Han anknyter vid franska
traditioner från och med Alexandre Dumas fils.
Bland yngre dramatiker må nämnas Frank Wedekind (1864).
Hans » Frühlings Erwachen» (1894) behandlar med ganska stor
djärvhet och ställvis vacker poesi pubertetsålderns erotiska
lidanden. »Der Erdgeist» (1895) skildrar demonkvinnan, säkerligen ej
utan inverkan av Strindberg, medan Wedekinds senare
produktion försvagats under påverkan av Bernhard Shaws excentriska
skådespel.
»
* Ett nytt, i dialogen mycket kvickt lustspel är »Das Konzert av österrikaren
Hermann Bahr, ett motstycke till Hallströms » Erotikon».
32. II.
-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
