Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Henrik Ibsen och den tyska naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
500
En riktning har framför allt velat åstadkomma en utsökt
artistisk diktion och rört sig i en aristokratisk fantasivärld, fjärran
från vardagen. Den ypperste målsmannen för denna högtidliga
hymnlyrik, som säkerligen även påverkat nysvensk poesi, är Stephan
George (1868, översatt av Vilhelm Ekelund).
På epikens område framträder Sudermann som en av de allra
förnämsta, framför allt genom »Frau Sorge» (1888; översatt: Sorgens
fe), som ger en gripande, ytterst livfull skildring från Ostpreussen,
stödjande sig på författarens upplevelser under ungdomen. Hans
Övriga romaner störas av samma lust för grova och sinnliga effekter,
som utmärker dramerna.
» Frau Sorge» har redan något av den hembygdspoesi, »
Heimatskunst», som man sedan krävde till motvikt mot den berlinska
naturalismen. Det yppersta alstret på detta område blev den
holsteinske prästen Gustav Frenssens »Jörn Uhl» (1901). Ehuru
påverkad av Gottfried Keller, Björnson och Selma Lagerlöf (som
betytt åtskilligt för tysk novellistik), är den ett självständigt verk.
Jörn Uhl, bondesonen från Ditmarsken, är i släkt med jorden själv
och har något av samma monumentalitet som såningsmannen på
Millets tavlor. Han måste ånyo begynna kampen för sin gård och
sin jord. ensam mitt ibland en fader och bröder, som våldfört sig
på släktens traditioner och förfallit till dryckenskap och spel. I
sitt djupt allvarliga strävande att komma till rätta med sig själv
och livet, försummar han aldrig att skilja det stora från det lilla,
men ju äldre han blir, desto mera okunnig och fylld av
võrdnadsfull undran erkänner han sig vara. Han säger själv om sitt öde:
» han var ändå en lycklig man. Därför att han var ödmjuk och
hade självförtröstan.»
Även Thomas Manns (1875) berömda » Buddenbrooks» (1902;
översatt av Valborg Hedberg) är på sätt och vis en hembygdsskildring,
ehuru denna gång en stad, Lübeck, bildat miljön. Det är berättelsen
om en köpmansfamiljs rikedom, storhet och slutliga dekadans.
Romanen är berättad med den nordtyska epikens realistiska konst,
här finnes ingen onödig lyrik eller utvikning, allt skildras lugnt,
sakligt, men så åskådligt och med en sådan säker
människokännedom, att man fängslas av romanens alla talrika sidor, främst av
hjälten, konsuln och senatorn Buddenbrook, som ända i det längsta
söker upprätthålla släktens yttre glans.
Vid sidan av denna släktkrönika finnes en hel rad
familjeromaner. Den mångskrivande Georg von Ompteda har författat en
bred och roande skildring ur en adelssläkts liv, »Eysen» (1900,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
