Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Frankrikes litteratur efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
511
France ger sig icke med detta. Han drager oss i »Thaïs›* med till
munkarnas och pelarhelgonens land, den thebaiska öknen i Egypten.
Där ligger den store Paphnucius på sitt läger i första gryningen.
Det säger sig själv, att han ser syner och att det är djävulen, som
uppenbarar sig för honom. Saken är helt enkelt den: han ser
schakalskepnader, och han är nog tolkningskunnig för att veta vilket
slags djävlar han har besök av. Där mognar hans beslut: att
omvända den berömda kurtisanen Thais. Han vandrar till fots till
Alexandria, han sammanträffar med filosofer och njutningslystna
hos den eleganta kurtisanen. Glöden i hans överbevisning segrar
över allt, Thaïs försakar världen. Han själv utför alla under. Han
blir pelarhelgon, år av sitt liv lever han på sin pelare. Ryktet om
undret sprides, och det bildas en stad omkring mannen på pelaren.
Hans kropp förfaller och blir avskyvärd, han bryr sig ej därom.
Men så dör Thaïs, då störtar han till henne, omfamnar henne i
vild lidelse. Hennes tankar äro likväl långt ifrån honom, uppe i
de sju himlarna, och han jagas bort som ett orent djur. Ack,
under och syner kunna dock icke få bukt med de mänskliga
lidelserna, de äro tvärtom lidelsernas förklädnad och deras verk.
Det är ironin i tillvaron. Ironikern av Renans skola har en
förkärlek för sagolandet, emedan han känner, att det underbara i sig
själv är en mycket likgiltig sak. Älskade Flaubert som konstnär
det som han hatade, så älskar France det som han reducerar
in
humanum.
Stridens tid kallade honom emellertid tillbaka från hans utflykt
till fjärran trakter. Under åren omkring den berömda ›affären»
skrev han sina fyra band Histoire contemporaine», vari han ville
ge kvintessensen av det franska samhällets åskådningar, typer och
strävanden. Det är dock blott den fina världen han målar
arbetare och deras förhållanden har France aldrig skildrat. Han
visade ett livligt intresse och en stor respekt för åsikter och ett
avgjort förakt för de mångahanda intrigerna. Och han började
med att låta åsikterna, katolsk rättrogenhet och filosofisk skepsis
bryta sina lansar och låta de mest olika dumma narrar och kloka
narrar, innehållslös äregirighet och innehållslösa inflytanden glatt
slingra sina brokiga band om varandra. Men tiden hade intet
sinne för den själfulla ironin. »Affären» blev brännande, en
statskupp stod för dörren. Då blevo alla Anatole Frances tendenser
till lika många stridsvapen. Modigt ställde han sig på rättfärdighetens
sida, och han blottade alla de många, som gingo omkring och
konspirerade tämligen öppet liksom han även blottade de
• Övers. av H. A. Ring 1891.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
