Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - Frankrikes litteratur efter naturalismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
516
spela. Motpolen till denna syn på saken representeras av den
stränge systematikern Brunetière, vilken i sina sista år som
redaktör av Revue des deux Mondes» blev katolicismens förkämpe
och förkunnade vetenskapens bankrutt». Han betraktar
litteraturen från utvecklingshistoriens synpunkt, och så till vida står han
Taine nära. Men Brunetière menar, att den har sina egna lagar.
Litteraturen är nog präglad av tidens allmänna karaktär, men den
litterära situationen är det bestämmande för dess utveckling.
Tankeriktningar och smakriktningar äro de ledande makterna, och en
tids litteratur utvecklar sig i sammanhang med eller i motsats till
den förut härskande. Ja, litteraturen kommer som allting här i
världen att specialisera sig, att utveckla olika litteraturarter, som
växa fram, mogna och vissna, allt efter som tidens smakriktning är
dem gynnsam eller ogynnsam. Men varje litteraturart utvecklar
i sin framväxt det väsens lagar, som äro bestämmande för dess
liv, och dessa lagar måste kritiken finna, utgående från dem måste
den bedöma verken, icke från kritikerns personliga smak. Man
kan föredraga gröna äpplen eller ruttna pāron, men man kan
icke påstå, att det just är då äpplena äro gröna och päronen ruttna,
som de äro mogna.
Utgående från denna åskådning sökte han i en rad böcker
skildra de olika litteraturarternas (lyrikens, dramats, romanens
o. s. v.) utveckling i den franska litteraturen och gav dessutom en
utomordentligt fin samlad översikt av den franska litteraturens
utveckling.
Men så mycket systematiker han än var, framhävde han dock
att systemet endast är ett instrument. Det kommer an på den
intelligens och smak, varmed det används, och det är det
»enastående hos geniet som gör att Racine är en Racine». (K. Ferlov :
F. Br. och Kritiken, Tilskueren 1907).
Medan sålunda Brunetières kritik ständigt strāvat mot en
översikt, varigenom man kan finna en allmän lag, har den andre
mästaren i Frankrikes litteraturkritik, Émile Faguet, en skygghet
för teorier och lagar. Hans största begåvning ligger i att uppfatta
personligheterna, och hans mästerverk består av den serie
karaktäristiker, som han givit av litterära personligheter från det 16:de till
det 19:de århundradet. Han äger en storartad förmåga att »beskriva
intelligenserna», klargöra det sätt, varpå en författare uppfattar
världen, människor, ting och förhållanden, och därifrån sluta sig
till hans litterära egendomligheter, stil m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
