Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - De övriga landens nyaste litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
Lungtungpen långt uppe i Birmalandet. Detta Indien är
hurralandet. Här falla alla teorier till marken, och då en anarkist vill
föranstalta myteri, följa Maverickarna, så länge han ger dem öl,
men de skratta åt honom, når han vänder ryggen till. Det som
lever och andas i var och en av dessa berättelser är
engelsmannens fullblodiga »animal spirits». Det är, som om författaren i
var och en av dem uttryckte sitt förakt för Europa genom att
berätta, att här härska alla fördomar och gammaldags summarisk
rättvisa, det faller ingen in att mucka. Alla dessa män ha
soldatandan i sig, men disciplinen är hos dem idel natur. Och det är
inte fritt för att de präktiga kvinnorna icke ha något av
marketenterska hos sig. Hennes humör och realistiska syn på
förhållandena ha de åtminstone. Då en sekreterare med all makt vill gifta
sig med en vacker halvblodsflicka, känner fru Hauksbee som sin
plikt att rädda honom. Han får permission utan att veta om det,
han har gått ut på jakt, något som han aldrig drömt om, och
under denna ofrivilliga permission blir det hela behändigt
förhindrat.
Våra hemgjorda begrepp om rätt och plikt och mänsklighet
passa icke i Indien, ty här går livet med hurra under den retande
förnimmelsen av att det gäller liv och död och att det utföres dåd
som skola minnas. Från bedrift till skälmstycke är lika kort
väg som från seger till undergång. Och när Kipling skildrar de
infödda, är det för honom ett ovärderligt puts att smyga in i deras
hamn, att låta deras tankar och begreppsvärld utveckla sig och
kasta en ironisk belysning över vår. Ju mera barbarisk, desto
bättre. Kipling spelar indier, men han kan också spela eskimå.
Hans fantasis aktivitet trivs desto bättre, ju längre bort den är
från Europa.
Som hans käre Dick i »The light that failed»* är hans sundhet
så överväldigande, att den blir huvudyr i London och ständigt
längtar till krigsskådeplatsen. Ännu ett steg finns att taga på
denna bana, Kipling tog det i sitt mäktigaste verk, »The Jungle
Book*** (1893). Han gick från människorna till djuren. I
djurhamn kunde hans fantasi riktigt tumla sig, här hade han nått
utanför tiden och in i det eviga upprepandets värld. Här märka
vi den ursprungliga motsatsen mellan djuren och människan, som
kan behärska »den röda blomman » (elden). Helt visst är denna
djurvärld, som det anstår en engelsk romanvärld, indelad i onda
―
Övers. på svenska med titeln Mörker» av Anna Hamilton Geete 1897.
** Övers. på svenska av H. Flygare 1901.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
