Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - De övriga landens nyaste litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
525
mäktig kontrastverkan.
Vi se i La Gioconda den ömma, blida,
förlåtande hustrun sköta den sjuke konstnären. Hon
sammanträffar med den kvinna, som är det förstörande elementet i hans
liv och eldslågan i hans konst. Behöver det sägas, att segern tillhör
demonen?
**
Den slaviska litteraturen har artat sig på helt motsatt sätt i
Rysslands två mest berömda nutidsförfattare, Tschechov och Gorki,
och i Polens nuvarande världsberömdhet Sienkiewicz. Tschechov
och Gorki äro av naturen demokrater och radikala.
Deras syn
på livet är mörk, deras diktning hämtar stoff ur de lägsta
samhällslagren. Sienkiewicz är aristokrat och idealist, hans kärlek till
hemmet besjälar hans historiska romaner, hans fasta kristna tro
söker sig uttryck både i »Quo Vadis»,* hans berömda roman från
Neros förföljelser av de kristna, och hans moderna själsskildring
» Utan fäste».*
Tschechov är rikast som konstnär och människoskildrare.
Hans begåvning är släkt med Maupassants, hans mästerskap ligger
i novelletten, och hans starkaste sida är att kunna ta sina
människor på kornet. Hela det provinsiella Ryssland i all sin råhet och
okunnighet, sin lättja och inskränkthet blir livslevande i hans
småberättelser. De äro fulla av de mest barocka fantasier: här håller
en präst liktal över en av de närvarande vid begravningen, där
uppspåras mördaren, vars offer har försvunnit och efter många
sessioner och protokollsutdrag återfinnes - levande. I den större
berättelsen » Mitt liv» påträffa vi den årlige unge mannen, som
blir kroppsarbetare, emedan han är led åt all oduglighet och allt
onyttigt pappersarbete, ett helt odugligt Ryssland fullt av
adelshögmod och byråkratisk stelhet, av kärlek till skenet, av
vetenskapligt frisinne, parat med moralisk slapphet, av hänförelse och
självuppoffring och verksamhetslust, som håller, så länge allt går
bra och har nyhetens behag, men sedan bryter med samma
hãnsynslöshet, varmed det har uppoffrat sig.
Överallt råder hos honom en munterhet, som, suverän i sitt
förakt, leker bittert med människornas uselhet, men hans
medkänsla med de usla människorna våndas på samma gång under
hans egna obarmhärtiga piskslag.
Utkom i svensk öfversättning 1898.
** Utkom i svensk öfversättning af E. Weer 1903.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
