Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken: Naturalismen - De övriga landens nyaste litteratur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
och svarar: » Det har alltså din mor berättat för dig, därför att du
egentligen skulle ha varit en flicka i stället för en pojke. Därpå
funderade han litet. »Min far har aldrig gjort en människa förtret,
och ändå kallade de honom Åsnan. Han låg död därnere, där
funno de honom, hans skor och saker och de byxor, som jag nu
går med.» Då han står ute på lavamarken och ser hundarna slita
i den gamla åsnans döda kropp, ligger det över hans tvāra, bittra
anmärkningar en hemsk stämning, som kommer en att minnas
kyrkogårdsscenen i Hamlet. Och de
sista ord vi höra från honom är
frågan: »Varför gå inte alla
gruvarbetare hellre till tukthuset?»
En motsats till Vergas konst
är d’Annunzios. Det är den
blomstrande ordprakten hos
honom, som har förskaffat honom
publikens ynnest, det är det
ytterligt raffinerade i hans skildring,
som till vunnit honom beundran
bland kännare. Han är född
litterat, hans arbeten visa hur
han påverkats från alla
världslitteraturens håll och kanter
Schopenhauer och Nietzsche,
Baudelaire och Zola, Dostojevski
och andra ryssar. D’Annunzios
människor äro mera än någon
annan författares (Baudelaire
ensam undantagen) dekadenter, övernervösa och överreflekterade
naturer, specialister i lyx, i estetiska intryck, i färgverkningar och
festarrangemanger. De drivas av sina lidelser. Väl kunna de kläda
drifterna i bedårande festskrud, men de stå viljelösa inför dem.
D’Annunzio kan driva en kult med viljan, men hans böcker handla
om viljans vanmakt och om förnimmelsernas och drifternas makt.
I den berömdaste av hans romaner »Il Triomfo della Morte»,* slutar
den strålande kärleksfesten med seger för den dunkla mordlust, som
gömmer sig i kärleken. Hans dramer - La Gioconda», »Jorios
dotter, m. fl. teckna typer, som ställas upp emot varandra i
»
* » Dödens triumf», övers. på svenska av Augusta Hagberg 1898.
Gabriele d’Annunzio.
Efter fotografi.
Vi få en hastig inblick i en
socialrevolutions krater.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
