Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
hvarför man då begynner skjuta och larma på allt sätt, ungefär som
vid en anförvandts död.
Andra, såsom Potowatomierna, tänka sig att en gammal kvinna
bor i månen och där flätar på en stor korg och att när den är
färdig, världen skall förgås, men att en hund alltjämt sliter sönder
korgen och kämpar med kvinnan så ofta månförmörkelse inträder.
Bruket att vid det tillfället prygla sina hundar, såsom huronerna i
Peru och grönländarne göra och äfven annorstädes är fallet,
häntyder på en mycket stor utbredning af liknande fabler i Amerika.
Waitz, Aniliropologie der Naturvölke. Bd. III.
3.
Huru Vilden tyder naturfenomenen.
Indianen betraktar stjärnbilderna på himlen och ser i dem ting,
som han känner igen. Den "fordom så nära" himmelen är nu
mycket, mycket hög. Blott fåglar, som flyga länge, kunna kanske komma
dit; men medicinmannen är där på ett ögonblick, "för honom är han
icke högre än ett hus". Att himlakropparna äro eldklot erkänner
man icke. Solen är en stor boll af fjädrar af den röda Arara och
Tuha i orange och rödt, månen en boll af fågeln Japus gula
svans-fjädrar, hvilka Bakairi-vilden bär vid örat. Solen blir om aftonen
betäckt med ett stort lock, som orn morgonen åter blir aflyft.
I regntiden, då dagarne äro långa, drages solen af en snäcka,
i torrperioden, då de äro korta, af en kolibri; som bekant är dessa
fåglars flygt så snabb att ögat icke kan följa den. Om nätterna är
djurens tjänst omvänd, i regntiden släpar kolibrin och i torrperioden
snäckan solens boll tillbaka till sin gamla plats.
Vid förklaringen af månens olika skiften utgår Bakairi-vilden
från fullmånen. Först kommer en ödla, som vi se längs kanten, för
att taga honom med; på andra dagen en vanlig bälta, och därpå en
jättebälta, hvars tjocka hufvud alldeles skymmer för oss hans gula
fjädrar. Det är att märka att bältan eller Tatus är ett nattdjur, har
en hvälfd kroppsform och jagas nattetid.
På liknande sätt med förmörkelserna. Men Antonio uppfattade
företeelsen ingalunda som lagbunden och tydde den för hvarje fall.
Så hade en gång, då han var liten, en trollkarl förvandlat sig i en
Anu, en blåsvart fågel, och en stund betäckt solen med sina fjädrar.
Den 28 Januari 1888 var en månförmörkelse, på hvilken jag gjorde
A. uppmärksam. Som jag förutsagt den, blef han icke Öfverraskad
och kom med sin vanliga förklaring att ödlan och bältan voro i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
