Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
Uti Irokesernas kosmogomiska myter spelar Sköldpaddan en stor
rol, hvilken redan existerade före jorden och under dennas tillväxt
bar henne på sin rygg som en stor ö. Själfva trodde de sig ha
uppstått ur jorden, vara födda af jorden, en bland indianerna vida
utbredd åsikt, som i många skiftningar återkommer och med hvilken
det sannolikt sammanhänger, att de alltid sätta sig ned på en torfva
eller en trädgren, aldrig på den nakna jorden, som de vörda såsom sin
gemensamma moder.
Dit hör ock Manda’stammens sagor, enligt hvilka deras folk
före tiden lefde under jorden, där endast vinrankans rötter öppnade
litet ljus. Några af de djärfvaste klättrade upp på ytan, funno
bufflar och frukter i mängd, plockade drufvor och buro dem ned
till sina stamförvandter, som nu samtliga ville eftergöra försöket.
Det skedde, men då hälften af folket var uppe, brast vinstocken
under tyngden af en tjock kvinna och beröfvade människorna under
jorden allt ljus uppifrån och allt hopp att någonsin komma upp.
Som en blott variation häraf synes Kavajernas berättelse, att
de blott med tillhjälp af en tvättbjörn och en larv, hvilka borrade
hål i marken, kommit upp från underjorden. Dit hör också den
ganska ofta hörda sägen, att de första människorna kommit fram ur
en klipphåla. Enligt Svartfotingarnas saga kommo männen ur
männens sjö och kvinnan ur kvinnornas; en gudomlighet lärde de förra
jakten, de senare de husliga sysslorna, sammanförde båda och lät
dem högtidligt lofva hvarandra att strängt iakttaga denna fördelning
af arbetet.
Waitz, Anthropolojie der Naturvölker. Bd. III.
2.
Indianernas geografiska föreställningar.
Dessa äro mycket barnsliga. Många beteckna bergskedjorna
såsom "världens spets", och den plats där lifvets Herre har sitt säte.
Där äro också de sälla jaktmarkerna, de bortgångna själarnes
vistelseort, osynlig och förborgad för de lefvande. Infödingarne i
Nord-Karolina hålla visserligen jorden för rund, men Amerika anse de
vara en stor fyrkantig ö, från hvars fyra hörn vindarne blåsa ut och
därnedanför ligga andra bebodda öar, men de hvita bodde
ursprungligen blott på skepp i vattnet.
Att solen hvarje morgon fästes på himlen af en kvinna och att
månen är en ryttare på en mulåsna, berättas vara Navajernas åsikt,
men är icke vidare spridd; men mycket allmän är tron att när
månen förmörkas, hotas han af olyckan att falla i orida andars våld,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
