Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Under och Lag
- III. Naturföreteelsernas lagbundenhet
- A) Den grekiska filosofiens kosmologi
- a) Den för-Sokratiska skolan
- α) Jonierna
- 6. Anaxagoras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
6.
Anaxagoras.
”Att det gifves uppkomst och förgängelse antaga Hellenerna,
fast ingalunda med rätta. Ty ingenting uppkommer eller förgås, utan
af förut varande ting blandas och upplöses det.”
”Uppkomst ur ett icke-varande och ett varandets förintelse är
omöjligt, då tingens summa alltid är densamma och hvarken ökas
eller minskas.”
Urämnena innehålla ingen grund till rörelsen. Denna
åstadkommes af ett väsen, som är själft orördt, oberoende, oblandadt, fritt
rådande, allsmäktigt, enkelt, rent, fint, tänkande och ändamålsenligt
handlande. Detta väsen är Anden (νοῦς).
Enligt Anaxagoras’ kosmogoni uppkom den ordnade världen ur
det ursprungliga kaos, i hvilket alla ämnen voro på det fullkomligaste
sätt blandade, därigenom att Anden (νοῦς) till en början i en punkt
åstadkom en hvirfvelrörelse, som härifrån allt mer utvidgade sig och i
sig indrog allt flere delar af den oändliga massan. Kretsrörelsen
åstadkom genom sin hastighet, att de däri indragna ämnena söndrade sig
i två massor, det torra, varma, ljusa och lätta eller etern, samt det
fuktiga, kalla, mörka och tunga eller töcknet. I följd af den fortsatta
rörelsen söndras de olikartade ämnena ännu mera, men söndringen
blifver dock aldrig fullständig; det finnes tvärtom ”i allt delar af
allt”. Detta är ock orsaken, hvarför tingen kunna förändras och visa
motsatta egenskaper. Snön skulle ej kunna blifva svart (näml. då
han smälter), om ej i honom funnes jämte det ljusa äfven det mörka.
Under kringsvängningen fördes det lätta och ljusa (etern) mot
omkretsen, det tunga och mörka mot medelpunkten; det senare bildade
jorden, hvilken Anaxagoras i likhet med de äldre ionierna tänkte sig
som en platt skifva, buren af luften. Stjärnorna äro solida massor,
som under den hastiga kringsvängningen lösryckts från jorden och
slungats ut i etern, där de råkat i glödning. Att månen har berg
och dalar liksom jorden och lånar sitt ljus från solen, visste
Anaxagoras, som äfven antog honom vara bebodd och lika stor som
Peloponnesus. Solen var däremot många gånger större, bestod af en
eldartad massa (μὑδηος διάπυρος), från hvilken alla stjärnor lånade
sitt mesta ljus. Jorden, som från början varit i ett slammartadt
tillstånd, hade med tiden torkat under solvärmens inflytande.
De lefvande varelserna hafva bildats af slam, som befruktats
genom frön af eteriskt ursprung.
Schwegler, Wagner: Fil. Hist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/evers/0081.html
