Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - A) Den grekiska filosofiens kosmologi - a) Den för-Sokratiska skolan - α) Jonierna - 7. Demokrit - β) Pythagoreerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
7.
Demokrit.
Allt vardande består i förändring af de oföränderliga atomerna
(urstoffen). Dessa äro alla kvalitativt lika, endast olika till storlek
och tyngd. Grunden till atomernas rörelse är i dem själfva. På
grund af sin tyngd befinna sig alla atomerna af evighet i en fallande
rörelse genom det oändligt tomma rummet. Då rörelsen är utan
början och massan af atomer i det oändliga rummet obegränsad,
måste världar utan tal och af de mest olika gestalter städse hafva
funnits. En af dessa är vår jord.
Själen, det ädlaste i människan, består af fina, glatta och runda
atomer, alltså af eld, som underhålles genom andedräkten och som
skingras, då denna upphör i döden.
Äfven tänkandet är en ren materiel process.
Schwegler. Wagner.
p) Pythagoreerna.
1.
Universum är ett efter talförhållanden harmoniskt ordnadt helt,
€n kosmos. Dess medelpunkt intager centralelden, "alltets härd",
"Zeus borg". Kring centralelden såsom urenheten och
utgångspunkten för världsbildningen skall nu kosmos hafva bildat sig genom
indragning och begränsning af de närmast liggande delarne af det
tomma eller obegränsade. Utanför kosmos, som föreställes vara ett
fullkomligt klot, ligger den del af det obegränsade, hvilken ej blifvit
indragen i världsbildningen, men likväl med denna tänktes stå i
ständig växelverkan. "Universum inandas från det obegränsade tiden,
andedräkten (nvoy) och det tomma och, liksom det inandas ur det
obegränsade, så utandas det äfven i detsamma". Kring centralelden
röra sig i evig kretsdans från väster till öster de tio himlakropparne.
Af dessa är fixstjärnehimlen längst aflägsen från centralelden och
dernäst de fem planeterna och innanför dem solen, månen, jorden
och, för att få tiotalet fullt, en motjord (avTi%$wv). Världens yttersta
.gräns skulle likväl utgöras af en mot centralelden svarande, periferisk
6ld. Himlakropparne föreställde sig pythagoreerna vara fästade på
genomskinliga, koncentriska sfärer, genom hvilkas axelrörelser de
kringföras. Afstånden mellan världskropparne tänkte sig
pythagoreerna vara i öfverensstämmelse med lagen för harmoni, således
motsvara intervallerna i den musikaliska oktaven. Då de nu förutsatte,
att hvarje regelmässigt svängande kropp ljuder, så kommo de till
den föreställningen, att himlakropparne genom sin kringsvängning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
