Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - A) Den grekiska filosofiens kosmologi - b) Platon-Aristoteles - 4. Ur Platons skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
som möjligt IM honom själf. Med full rätt torde man nu kunna
antaga det påstående, som vise män hafva framställt, att nämligen
detta är den förnämsta orsaken till världens uppkomst. Ty då Gud
ville, att allt skulle vara godt och, så vidt möjligt, ingenting dåligt,
tog han allt synligt, hvilket icke befann sig i lugn utan i en
oregelbunden och oordnad rörelse, och bragte det från oordningen till
ordning, enär han ansåg den senare vara vida bättre än den förra. Men
för den bäste hvarken var eller är det tillstadt att göra något annat
än det skönaste. Då han således öfvervägde saken, fann han, att
bland de enligt sin natur synliga tingen intet förnuftslöst kunde i
sin helhet vara skönare än det med förnuft begåfvade i sin helhet,
men att förnuft utan själ omöjligen kunde meddelas åt något
föremål. På grund af detta öfvervägande inlade han förnuft i själen och
själ i kroppen, och förfärdigade sålunda världsalltet för att hafva
frambragt ett efter sin natur så skönt och godt verk som möjligt.
På detta sätt måste vi alltså efter sannolikheten påstå, att denna
värld har genom Guds förutseende vishet uppstått såsom ett lefvande
och med själ och förnuft verkligen utrustadt väsende.
Då således, såsom i början sades, alla dessa ting befunno sig i
ett oordnadt tillstånd, satte Gud dem i ett riktigt förhållande,
dels-hvart och ett till sig själft dels alla inbördes, i den mån och på det
sätt de kunde mottaga öfverensstämmelse och jämnmått. Ty förut
var intet, om ej händelsevis, däraf delaktigt, och intet af allt det
som nu har ett visst namn, såsom till exempel eld, vatten och
annat sådant, förtjänade då det namnet; utan allt detta ordnade han
och sammansatte däraf världsalltet såsom ett lefvande väsende, som
omfattade i sig alla lefvande väsenden, både dödliga och odödliga.
Den gudomliga delens skapare var han själf, det dödliga ålade han
sina söner att frambringa. Desse sökte efterlikna honom, och sedan
de mottagit själens odödliga grundbeståndsdel, omgåfvo de den
odödliga själen med en dödlig kropp, som de gåfvo henne till farkostr
och i kroppen inbyggde de ett annat slags själ. den dödliga, i
hvilken starka, nödvändiga och ofria drifter röra sig: först och främst
lusten, den starkaste lockelsen till ondt, vidare smärtan, som förjagar
välbefinnandet, samt mod och fruktan, som äro oförståndiga
rådgifvare, och slutligen den svårbevekliga vreden och hoppet, hvilket lätt
ledes af oförståndigt gäckande känslor och af den allt frestande
kärleken. Förenande allt detta till nödvändiga beståndsdelar,
sammansatte de sålunda den dödliga delen af själen. Men då de skydde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
