Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - A) Den grekiska filosofiens kosmologi - c) Den efter-Aristol. filosofien - δ) Romersk åskådning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
och från den tjocka luften en ren, klar blänkande himmel.
Se’n ur den blinda blandningen allt var söndradt och utredt,
fästes med enigt förbund hvart slag för sig på sitt ställe.
Hvälfda himmelens eldiga kraft, ej af tyngden besvärad,
flammande steg och valde sitt rum i den öfversta rymden:
Närmast denna till plats, så väl som till lätthet var luften,
medan vår täta jord drog till sig grof vare ämnen,
Tryckt af sin egen tyngd; den kringomflytände vågen
Lade sig ytterst och höll den fasta kretsen tillsamman.
När så en Gud, ehvem han var, det kaotiska flyet
ordnat hade och skilt den åt i delar och lemmar,
först, i form af ett klot, han rullade jorden tillsamman,
att ej på någon sida hon olik måtte sig blifva.
Sedan befallte han haf kringgjutas och häfvas af snabba
vindar, och jordens strand omsluta med famnande böljor.
Lade ock till omätliga träsk och sjöar, och källor
och med buktiga bräddar de stupande floderna omgaf,
som dels under sitt lopp uppsväljas i skötet af jorden,
dels på hafvet, och där, förenta med friare vatten,
slå ej en åkant mer, men rymliga stränder med vågen.
Äfven han fälten böd utsträckas och dalarne sänkas,
skogen beklädas med löf och hällebergen sig resa.
Och som himlen till höger i två och till vänster i tvenne
zoner fördelas och en den femte som glöder af lågor,
sträckte ock Gruden sin vård till den omkringfattade bördan
sammaleds: liktaliga luftstreck finnas på jorden,
nämligen mellerst ett, som vägras af hettan åt åbor,
tvenne som höljas af snö och två som, emellan dem lagda,
röja en mildare art af kölden och flamman i blandning,
öfver dem luften står, som, så mycket vattnet är mera
lätt än jorden, i jämlikt mått är tyngre än elden.
Där befallte han dimmor och moln att fatta sitt läger,
och tordönen, som skräck injaga i människors hjärtan,
och med de tända blixtarna köld frambringande väder.
Dessa ej världens skapare gaf en förblandad befattning
med luftkretsen: man nu med möda dem hindrat att slita
världen i stycken, när blott en hvar ibland dem är tillstadt,
blåsa från eget håll: så stor är brödernes tvedräkt.
Eurus, Auroras granne, inom Nabateiska gränsen
fick sitt hem och i orter af uppgångsstrålarne lysta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
