Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - C) Kosmologien enligt nyare tidens filosofi och naturvetenskap - b) Spekulativ-empirisk uppfattning - 2. Förklaring af begreppet naturlag - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
förvända föreställningen, att de allmänna lagarne äro orsaker till de
speciela, att t. ex. lagen om den allmänna tyngdkraften förorsakar
kroppens fallande till marken. Men sådant är att missbruka ordet
orsak. Den jordiska tyngden är icke en verkan af den universala
tyngdkraften, utan ett enskilt fall af denna, d. v. s. af de särskilda
instanser, i hvilka denna allmänna lag härskar. Att uppvisa grunden
till en naturlag är och kan icke annat vara än att uppvisa andra
allmännare lagar med deras verksamhetsområden, ur hvilka den
par-tiela lagen utan annan förutsättning är gifven.
John Stuart Mill, Logik.
3.
Alla tilldragelser, äfven de som i följd af sin obetydlighet icke
synas underkastade de stora naturlagarne, äro dock en följd af dessa
fullt ut lika mycket som omhvälfningarne i solen. Då man icke
känner de mellanlänkar, genom hvilka de äro inordnade i världsalltets
system, låter man dem härledas från ändamål eller slump, allt efter som
de inträffa regelbundet eller utan någon ordning. Men dessa inbillade
orsaker träda med de vidgade gränserna för vår kunskap småningom
i bakgrunden och försvinna helt och hållet inför en empirisk filosofi,
som i dem blott ser ett uttryck för att vi sakna kännedom om de
verkliga orsakerna.
Allt som sker står i sammanhang med hvad som förut tilldragit
sig och detta påstående stöder sig på den själf klara grundsanningen,
att en sak icke kan begynna att vara till utan en frambringande
orsak. Denna grundsanning, känd under namnet principen för den
tillräckliga förklaringsgrunden, omfattar äfven sådana handlingar, som
anses för likgiltiga. Icke ens den mest fria vilja kan åstadkomma
dem utan ett bestämmande motiv. Ty om uti tvenne alldeles lika
omständigheter viljan handlade i det ena fallet och underläte att
handla i det andra, så vore hennes val härvid en verkan utan orsak,
vore, säger Leibnitz, epikureernas blinda slump. Den motsatta åsikten
är en förvillelse af människan, i det hon intalar sig att hennes vilja
bestämmer sig af sig själf och utan motiv, medan hon förlorat ur
sikte de flyktiga grunder, som i likgiltiga fall föranleda människan
att bestämma sig.
Vi måste alltså anse universums nuvarande gestaltning som en
verkan af dess föregående , och som en orsak till dess kommande.
En ande, som för ett gifvet ögonblick kände alla krafter, som besjäla
naturen, och de föremåls inbördes läge, af hvilka hon består, skulle
om han eljes vore nog oinfattande att underkasta allt detta en ana-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
