Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - C) Kosmologien enligt nyare tidens filosofi och naturvetenskap - b) Spekulativ-empirisk uppfattning - 1. Den primära rörelsen mekanisk - 2. Förklaring af begreppet naturlag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
liga orsaker och därför härleder de särskilda för handenvarande
naturföreteelserna från Gud eller från lägre andeväsen, så t. ex. de för
henne oförklarliga rörelserna i hjärnan. Härleder sig nu jordens och
hjärnans verksamhet icke från Guds allsmäktiga ord, och är motivet
för deras rörelse icke ett andligt af änglar åstadkommet, utan ett
mekaniskt, då är nödvändigtvis äfven orsaken, t. o. m. den primära
orsaken till denna verksamhet och rörelse, en mekanisk eller öfver
hufvud taget en naturlig.
Ludw. Feuerbach, Das Wesen der Religion. Sämtl. Werke. l Bd.
2.
Förklaring af begreppet naturlag.
Hvad man kallar att förklara en naturlag genom en annan är
egentligen endast att sätta en ny hemlighet i stället för en annan
och bidrager ingalunda att afkläda naturens allmänna förlopp dess
hemlighetsfulla karaktär; vi äro lika litet i stånd att afge något
Hvarför beträffande de mera omfattande lagarne som för de mera
begränsade. Vid en sådan förklaring kan man sätta en hemlighet, med
hvilken man blifvit förtrogen och som därför icke längre synes så
hemlighetsfull, i stället för en annan, vid hvilken man icke vant sig.
Och detta kallas i allmänna talesättet en förklaring. Men det
för-faringssätt, med hvilket vi här sysselsätta oss, är raka motsatsen.
Det söker lösningen af en företeelse, med hvilken vi blifvit förtrogna,
i en annan, om hvilken vi förut föga eller intet visste, såsom när
det alldagliga faktum att tunga kroppar falla till marken får sin
lösning i alla stoffpartiklars dragning till hvarandra. Man må därför
aldrig förgäta att i vetenskapen de, som tala om förklaringen af en
företeelse, därmed förstå eller borde förstå uppvisandet icke af någon
speciel utan blott af en allmännare företeelse, hvaraf den förra är ett
enskilt fall; eller af några orsakslagar, som genom sin förenade eller
successiva verksamhet frambringa detsamma och ur hvilka
betingelserna därför på deduktiv väg låta sig fastställa. Hvarje sådant
tillvägagående förer oss ett steg närmare svaret på den fråga, vi förut
betecknat som naturforskningens hufvuduppgift, nämligen denna:
hvilka äro de enklaste förutsättningarne för världsordningen sådan
hon är? hvilka äro de enklaste allmänna satser, ur hvilka alla i
naturen bestående likformigheter låta härleda sig?
Om de sålunda förklarade eller tydda lagarne heter det
understundom att man har uppvisat deras grund. Men detta uttryck är
oriktigt, om det skall betyda något mer än hvad man sagt. I
hjärnor, som icke äro vana vid ett mera logiskt tänkande, råder ofta den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
