Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - III. Naturföreteelsernas lagbundenhet - C) Kosmologien enligt nyare tidens filosofi och naturvetenskap - b) Spekulativ-empirisk uppfattning - 13. Människans härstamning enligt Darwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
dem hos en myra och hos en sköldlus. Dessa förmögenheters
utveckling hos djuren företer icke någon speciel svårighet, ty hos våra
tamda djur äro själsförmögenheterna helt visst underkastade
förändring, och förändringarna gå i arf. Ingen betviflar, att dessa
förmögenheter äro af den största betydelse för djur i naturtillståndet.
Således äro förhållandena gynsamma för deras utveckling genom
naturligt urval. Samma slutsats kan utsträckas till människan;
förståndet måste hafva varit af yttersta vikt för henne, äfven under en
ganska aflägsen period, genom att sätta henne i stånd att begagna
sig af språk, att uppfinna och förfärdiga vapen, verktyg, giller o. s. v.,
genom hvilka medel, i förening med hennes sociala vanor, hon för
lång tid tillbaka blef den mest härskande af alla lefvande varelser.
En moralisk varelse är en sådan, som är i stånd att jämföra
sina föregående och blifvande handlingar och bevekelsegrunder, att
gilla några och ogilla andra; det faktum, att människan är en
varelse, som med säkerhet .kan så betecknas, utgör också den största
af alla skillnaderna mellan henne och de lägre djuren. Men i vårt
tredje kapitel har jag försökt visa, att den moraliska känslan följer
för det första af de sociala instinkternas ihållande och beständigt
närvarande beskaffenhet, i hvilket hänseende människan
öfverensstämmer med de lägre djuren, och för det andra af att hennes
själsförmögenheter äro högeligen verksamma och hennes intryck af förflutna
händelser ytterst lifliga, i hvilka hänseenden hon skiljer sig från de
lägre djuren. I följd af detta själstillstånd kan människan icke undgå
att blicka tillbaka och jämföra intrycken af förflutna händelser och
handlingar. Hon blickar också beständigt framåt. På grund häraf
skall hon, sedan någon tillfällig önskan eller passion har
öfverväldi-gat hennes sociala instinkter, tänka därpå och jämföra det nu
försvagade intrycket af sådana förgångna impulser med den alltid
närvarande sociala instinkten, och skall då förnimma denna känsla af
otillfredsställelse, hvilken alla ouppfyllda instinkter lämna efter sig.
Som ela följd häraf besluter hon att framdeles handla annorlunda,
och detta är samvete. Hvarje Instinkt som beständigt är starkare
och mera ihållande än en annan, gifver upphof till en känsla, hvilken
vi uttrycka genom att säga, att den borde åtlydas. Orn en
rapp-hönshund vore i stånd att tänka öfver sitt förflutna uppförande, skulle
lian säga till sig själf: Jag borde hafva gjort stånd för den där
ha-ren (såsom vi i själfva verket säga om honom) och icke hafva gifvit
<efter för den öfvergående frestelsen att springa efter honom.
Jag vet väl, att de slutsatser, hvartill jag har kommit i detta
verk, skola af några betecknas som högeligen irreligiösa; men den,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
