Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - V. Människan och den gudomliga världsstyrelsen - A) Historisk lagbundenhet - 2. Historien och den moraliska världsordningen - 3. Svårigheten att utforska lagarna för det sociala lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
ett sådant ingripande är af nöden. Hon antar, att utan detta
ingripande sakerna ej skulle gå sin jämna och behöriga gång, att de
skulle komma i olag, som ett ostämdt instrument, att det helas
harmoni skulle bli bristfällig. Och sålunda se vi det egendomliga
inträffa, att samma personer, som det ena ögonblicket förklara sig
tro på Guds allvetenhet, i det nästa förfäkta en lära, som låter denna
allvetenhet hopkrympa till ingenting.
Hon innebär nämligen, denna lära, ingenting mindre, än att
planen för de mänskliga tingen, hvars alla följder Gud som ett
allvist väsen från begynnelsen måste ha förutsett, är så klent uppgjord,
att den kan omintetgöras, att den ej slagit ut efter hans önskan, att
den blifvit korsad af hans egna skapade varelser, och att han, för
att den ej skall falla sönder, måste ingripa i dess verksamhet och
afhjälpa de oordningar, som insmugit sig däri. Världens store
byggmästare, han, som uppgjort planen till allt och skapat allt, ställes
på samma linie med en oskicklig urmakare, som förstår sin sak så
illa, att han måste tillkallas för att ändra sitt eget urverk, afhjälpa
dess brister, fylla dess luckor och rätta dess missvisningar.
Buckle, Civilisationens Historia IL
3.
Svårigheten att utforska lagarna för det sociala lifvet.
Alla yttringar af samfundslif äro yttringar af människonaturen,
hvilka uppstå genom yttre omständigheters inverkan på massor af
mänskliga väsen. När alltså den mänskliga tankens, känslans och
handlingens fenomen äro underkastade fasta lagar, så måste också
samfundslifvets fenomen nödvändigt vara det. Vi kunna naturligtvis
icke hoppas, att dessa lagar, vore de ock lika säkert och fullständigt
kända af oss som astronomiens, skulle göra oss skickliga att förutsäga
samfundets historia för tusentals år liksom astronomien beräknar
himlakropparnes rörelser. Men skilnaden ligger icke i lagarne själfva,
utan i de tilldragelser, på hvilka dessa lagar äro tillämpliga. I
astronomien äro de orsaker, som öfva inflytande på det helas gång, få,
och de förändras föga och när så sker, sker det efter lagar som vi
känna; vi kunna utforska huru de nu äro beskaffade och däraf sluta
till huru de skola vara beskaffade på någon viss tidpunkt i den
aflägsnaste framtid. De astronomiska data äro därför lika säkra som
lagarne själfva. De förhållanden däremot, som inverka, på
samfundslifvets tillstånd och utveckling, äro otaliga och inbegripna i en
ständig förändring. Och ehuru denna förändring sker efter fasta orsaker
och. lagar, så är dock antalet af dessa orsaker så stort, att det öfver-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
