Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - V. Människan och den gudomliga världsstyrelsen - B) Teleologisk uppfattning af historien - 2. Försynen i historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
ruinerna af hela växtgenerationer frambringar och närer en ny
sådan: så se vi äfven här, ur en härlig och skön människovärlds
miner den andliga naturen framföda en ny värld, hvilken suger sina
första lifskrafter ur den förras upplösta och på ett underbart sätt
omgestaltade elementer. När vi nu söka fatta det helas
sammanhang i en enda totalbild och blicken därvid rastlöst glider omkring
från det största till det minsta och från det minsta till det största,
tills vi slutligen icke mer åtskilja hvarken stort eller litet, orsak eller
verkan, uppehållelse eller förstöring, så låta vi oss af all denna
växling öfverväldiga, vi tycka oss däri igenkänna skepnaden af ett evigt
öde, i hvars anletsdrag allt detta återspeglas, och hvari vi skönja en
sällsam blandning af hallstarrighet och djup vishet, af rå, hänsynslös
brutalitet och innerlig kärlek, hvaraf än det ena än det andra griper
oss och drifver oss stundom till vanmäktigt trots stundom till barnslig
undergifvenhet. Tränga vi djupare in och anställa jämförelse mellan
den enskilde individens brottning i de hvarandra motsägande
meningarnes tummel och det helas lugna, likformiga fortskridande, så se
vi, huru den majestätiska världsanden leende skrider fram utöfver
allt, som med larm och rop sätter sig emot honom; vi se, huru den
allvarliga Nemesis aldrig tröttnande i hans fotspår vandrar öfver
jorden, utdelande tuktan och straff åt de öfvermodige, som trotsa
gudomen, och med järnhand fäller äfven den hjältemodigaste och
ädlaste, når han, låt vara i den mest vällofliga och
beundransvärda ståndaktighet, icke ville böja sig för den stora Andens
milda fläkt.
Vilja vi slutligen förstå den egentliga förändringen och
karaktären i alla framsteg och förändringar inom mänskligheten så är oss
intet vissare, när vi tränga till hjärtat af historien, än att lefvande
gudamakter härska, hvilka intet hata utom döden, samt att intet
annat skall förföljas och förstöras än han, Andens förste och siste
fiende. Kåheten, barbarismen, allt vänskapligt skall utrotas och
omformas till organisk gestalt: allt skall varda ett personligt, gemensamt,
på mångfaldigt sätt sammansatt och upphöjdt lif. Blind instinkt,
tanklös vana, död lydnad, all tröghet och passivitet, alla dessa
sorgliga symptom af frihetens och mänsklighetens dödsslummer, skola
förintas. Ditåt pekar ock århundradets arbete hän, detta är den eviga
kärlekens stora, alltjämt fortgående återlösningsverk.
Schleiermacher i ub. d. Religion. L Hede.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
