Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - V. Människan och den gudomliga världsstyrelsen - B) Teleologisk uppfattning af historien - 3. Naturlagarna och historien - 4. Häfdatecknaren och Försynens världsplan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
dem ett spindelnät i eri vrå af världsbyggnaden, hvilket i sina
sammanslingrade trådar visar tillräckligt tydligt det utsugna rofvet, men
aldrig någonsin sin hemska medelpunkt, den spinnande spindeln
själf––-
Den flyktige betraktaren af historien, som genom henne
förlorade sin Gud och började tvifla på försynen, drabbade denna olycka
blott därför, att han ransakade historien alltför ytligt och icke gjorde
sig något riktigt begrepp om Försynen. Ty om han håller denna
för en spökbild, som skall möta honom på alla vägar och
oupphörligen afbryta de mänskliga handlingarnes förlopp blott för att vinna
det ena eller andra enskilda, fantasiens eller godtyckets, mål, då
tillstår jag, att historien är en sådan försyns graf, men ock en graf,
som blir en vinst för sanningen. Ty hvad för en slags försyn skulle
det vara, som hvar och en kunde ställa som en gyckelbild emot
tingens ordning och begrepp, som bundsförvandt åt sin egen
inskränkta afsikt, till skyddsvärn för sin fåkunniga dårskap, så att
till slut det hela blefve utan en Herre? Den Gud, jag söker efter i
historien, måste vara densamme, sådan han är i naturen; ty
människan är blott en liten del af det hela och hennes historia är såsom
maskens på det innerligaste sätt förbunden med den jord, som hon
bebor. Äfven i historien måste alltså naturlagar vara gällande, som
äro grundade i tingens eget väsen och öfver hvilka gudomen så litet
kan förhäfva sig, att han fastmer just i dem, hvilka han själf stiftat,
uppenbarar sin höga makt med en oföränderlig, vis och god skönhet.
Allt, som kan hända i världen, måste hända, så snart det sker efter
lagar, som äga sin fullkomlighet inom sig själfva.
Herder, Ideen zur PJiilosopliie d. Gesch. d. MenscliJi.
Häfdatecknaren och Försynens världsplan.
I enstaka fall kan man väl understundom gifva sitt erkännande
åt fromma sinnen, som i händelserna se icke blott en tillfällighet,
utan en Guds skickelse, t. ex. om en människa under en tid af nöd
och stort betryck röner en oväntad hjälp, men sådana fall äro af
underordnad art och gälla blott den enskilte individens väl. I
världshistorien däremot ha vi att göra med individer, som bestå af hela
folk, med totaliteter, som utgöras af stater: vi kunna alltså icke
blifva stående vid denna s. a. s. minuthandel med tron på försynen
och lika så litet vid en blott abstrakt obestämd tro, som endast vill
gå så långt, att den i allmänhet erkänner tillvaron af en försyn, men
icke denna försyns enskilta, bestämda gärningar. Vi må fastmer på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
