Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Under och Lag - V. Människan och den gudomliga världsstyrelsen - B) Teleologisk uppfattning af historien - 3. Naturlagarna och historien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
annat, så kastas det i smältugnen, i hvilken det likaledes förlorar
sin gestalt. Så bygga vi på is, så skrifva vi på hafvets vågor;
vågorna dunsta bort, isen smälter, och borta är vårt palats, liksom
våra tankar.
Hvartill tjänar alltså den osaliga möda, som Gud gaf till
dagsverke åt människosläktet under dess korta lif? Hvartill den börda,
under hvilken hvar och en arbetar sig tram till grafven? Och ingen
blef tillfrågad, om han ville påtaga sig henne, om han ville födas på
detta ställe, på denna tid, i denna omgifning! Jå, då människornas
flesta olyckor hafva sitt ursprung från dem själfva, från deras dåliga
författning och regering, från tyrannernas trots och från en hårdt när
oundviklig svaghet hos behärskare och behärskade, hvilket öde var
det då, som sålde människan under hennes eget släktes ök, under
hennes bröders svaga eller oförnuftiga godtycke? Man må räkna
tillsammans folkens lyckliga och olyckliga tidsåldrar, deras goda och
dåliga regenter, jå äfven hos de bästa af dessa summan af deras
vishet och dårskap, deras förnuft och passioner, hvilka oerhörda
negativa resultat skall man icke då få lägga till hopa! Betrakta Asiens,
Afrikas, jå nästan hela jorderundens despoter; se dessa odjur på den
romerska tronen, under hvilka en värld suckade århundraden igenom;
räkna tillsammans fasorna och krigen, förtrycket och de lidelsefulla
upproren och märk öfverallt utgången. En Brutus dukar under och
Antonius triumferar; Germanikus störtas och Tiberius, Caligula, Nero
härska; Aristides bannlyses, Confucius går i landsflykt. Sokrates,
Phocion, Seneka dö. Här är sannerligen den grundsatsen öfverallt
klar och tydlig: "det som är, det är; det som kan förblifva, det
förblifver; det som skall gå under, det går under." Men ett sorgligt
vittnesbörd, som allestädes intet annat förtäljer för oss än den andra
grundsatsen, att på vår jord segrar den brutala makten och dess
syster, den ondskefulla listen.
Så tviflar och förtviflar människan, för visso med stöd af
många skenbara historiens vittnesbörd, jå säkerligen har denna sorgsna
klagan världshändelsernas hela yttre utseende för sig. Jag känner
ock därför många, som trodde sig på den mänskliga historiens
ödsliga haf förlora den Gud, som de med andens ögon sågo och af
uppriktigt hjärta vördade i hvarje grässtrå och stoftkorn på
naturforskningens fasta maak. Inom världsskapelsens tempel syntes dem allt
uppfyldt af allmakt, vishet och godhet, men på de mänskliga
hand-lingarnes skådeplats, dit ju ock vår lifstid förlades, sågo de intet
annat än en tummelplats för regellösa begär, råa krafter, förstörande
konstgrepp, utan någon beståndande god afsikt. Historien blef för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
