Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 13. Religionens ursprung enligt Darwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
13.
Religionens ursprung enligt Darwin.
Inga bevis finnas för, att människan ursprungligen var begåfvad
med den förädlande tron på tillvaron af en allsmäktig Gud. Däremot
gifves det rikliga vittnesbörd, ingalunda hämtade från tillfälliga
resande, utan från personer, som länge lefvat tillsammans med vildar,
att många raser hafva existerat och ännu existera, som icke hafva
någon idé om en eller flere gudar och som icke hafva i sitt språk
något ord för att uttrycka en sådan idé. Frågan är således
fullkomligt skild från den högre, om det gifves en världsalltets skapare
och styresman, hvilken fråga blifvit jakande besvarad af de största
snillen, som någonsin funnits till.
Förstå vi emellertid med uttrycket "religion" tron på osynliga
och andliga krafter, så blir frågan helt olika, ty denna tro synes vara
ganska allmän hos alla mindre civiliserade raser. Icke heller är det
svårt att förstå, huru den har uppkommit. Så snart de
betydelsefulla förmögenheterna: inbillningskraft, beundran och nyfikenhet i
samband med en förmåga att eftertänka delvis blifvit utvecklade,
har människan helt naturligt sökt att begripa det som försiggick
omkring henne och har begynt att äfven dunkelt reflektera öfver sin
egen existens. Som hr M’Lennau anmärkt "måste en människa
uppdikta för sig själf någon förklaring af lifvets företeelser; och att döma
af dess allmänna spridning tyckes den enklaste och den hos
människan först framträdande hypotesen hafva varit den, att
naturföreteelserna böra tillskrifvas verksamheten af andar i djur, växter och
liflösa föremål samt i naturkrafterna, liksom det gifves sådana i vissa
af dem besatta människor.71 Det är sannolikt, såsom hr Tylor
tydligen har visat, att drömmar allra först hafva gifvit upphof till
tanken på andar, ty vildar skilja icke lätt mellan subjektiva och
objektiva intryck. Då en vilde drömmer, tror han att de bilder, som
visa sig för honom, hafva kommit från en annan ort och att de stå
framför honom, eller att "drömmarens själ går ut på resor och
kommer hem med erinran om det, som den har sett". Men innan
ofvan nämnda egenskaper: inbillningskraft, nyfikenhet, förstånd o. s. v.
blifvit fullkomligt utvecklade i människans själ, kunde hennes
drömmar icke i något afseende mera hafva ledt henne till tro på andar
än förhållandet skulle varit med en hund.
Den hos vilden rådande benägenheten att inbilla sig, att
naturföremål och naturföreteelser besjälas af andliga och lefvande varelser,
förklaras kanske af en obetydlig tilldragelse, som jag en gång upp-
Från Kunskapens Träd. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
