Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 13. Religionens ursprung enligt Darwin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
märksammade. Min hund, ett fullvuxet och ganska förståndigt djurr
låg på gräsplanen en het och lugn dag; men ett litet stycke därifrån
satte en sakta vindfläkt då och då en uppspänd parasoll i rörelser
hvarvid hunden icke skulle hafva fästat ringaste afseende, orn någon
person befunnit sig i närheten af densamma. Såsom förhållandet nu
var, morrade hunden ilsket och skälde hvarje gång parasollen sakta
rörde sig. Han måste, tänker jag, på ett hastigt och omedvetet sätt
hafva öfverlagt för sig själf, att rörelsen utan någon synbar orsak
angaf närvaron af någon främmande lefvande kraft; och ingen
främmande hade rätt att vara på hans område.
Tron på spirituella krafter kan lätt öfvergå till tron på en eller
flere gudars tillvaro. Ty vildar skola naturligtvis tillägga andar
samma passioner, samma kärlek till hämd eller enklaste form af
rättvisa och samma böjelser, som de själfva erfara. Eldsländarne
synas i detta afseende befinna sig på ett mellanstadium; ty då
läkaren om bord på "Beagle" sköt några unga änder för att sedermera
bevaras i någon zoologisk samling, förklarade York Minster på det
högtidligaste sätt: "Ack, hr Bynoc, mycket regn, mycket snö, mycket
blåst", och detta hade tydligen uppfattats såsom ett
vedergällningsstraff för bortslösande af människoföda. Så berättade han äfvenledes^
att stormen länge rasade, samt att mycket snö och regn föllo, då
hans broder dödade en "vild man". Och dock kunde vi aldrig finna,
att eldsländarne trodde på, hvad vi skulle kalla Gud, och Jemmy
Button påstod med ursäktlig stolthet, att det icke fanns någon
djäf-vul i hans land. Detta senare påstående är desto
anmärkningsvärdare, som hos vildar tron på onda andar är vida allmännare än tron
på goda andar.
Den religiösa känslan är en i hög grad sammansatt känsla,
alldenstund hon bildas af kärlek, fullständig undergifvenhet under ett
hemlighetsfullt högre väsen, en stark känsla af beroende, fruktan, vördnad,,
tacksamhet, förhoppning för framtiden och kanske af några andra
beståndsdelar. Ingen varelse kunde känna en så sammansatt
sinnesrörelse, förrän han i sina intellektuella och moraliska förmögenheter
hade framskridit till en åtminstone jämförelsevis hög ståndpunkt.
Icke desto mindre se vi ett aflägset närmande till detta själstillstånd
i en hunds innerliga tillgifvenhet för sin herre, hvilken tillgifvenhet
är förbunden med fullkomlig undergifvenhet, någon fruktan och
kanske andra känslor. En hunds uppförande, då han efter en bortovaro
återvänder till sin herre och — som jag också kan tillägga — en
apas mot sin afhållne väktare är mycket olika mot det sätt de visa
mot sina kamrater. I senare fallet synas glädjeutbrotten vara något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
