Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 17. Olika definitioner på religion - 18. Troslärornas förrättning i samhället - 19. Religion och Förnuft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
tigaste förhållanden till det hemlighetsfulla världsalltet och hennes
plikt och bestämmelse i detta.
Schleiermacher: — Känslan af absolut beroende.
18.
Troslärornas förrättning i samhället.
I mänsklighetens religiösa trosläror ha vi icke helt enkelt en
klass af företeelser, som är egendomlig för rasens barndom. Vi ha
i dem det betecknande draget hos vår samhällsevolution. Dessa
trosläror bilda, kort sagdt, det naturliga och oundvikliga komplimentet
till vårt förnuft; och långt ifrån att hotas af slutlig upplösning, äro
de tydligen bestämda till att växa med samhällets tillväxt och att
utveckla sig med samhällets utveckling, medan de alltid orubbligt
och oföränderligt bevara det enda väsentliga drag, de alla ha
gemensamt i den suprarationella norm, de föreskrifva för lefnadsuppförande.
Och då vi förstå, huru en suprarationell stadfästelse på uppoffringen
af individens intressen för den samhälleliga organismens varit ett för
alla religioner gemensamt drag, inse vi slutligen äfven, hvarför
föreställningen om offer intagit en sådan central plats i nästan alla
trosläror och hvarför religionen alltid haft benägenhet att omgifva denna
princip med den mest öfverväldigande och häpnadsväckande helgd.
Kidd: Den sociala utvecklingen.
19.
Religion och Förnuft.
För det första är det nämligen alldeles själfklart, att religion
ej finnes hos den, som saknar förnuft, eller att intet väsende är
religiöst, såvida det icke antingen är förnuftet själf eller åtminstone
förnuftigt. Ty de oskäliga djuren, hos hvilka vi ej kunna spåra
något förnuft, tillerkänna vi ej heller religion; och hos små barn säga
vi religionen finnas endast till möjligheten, så länge förnuftet hos
dem finnes endast till möjligheten. Detta är så uppenbart, att vi ej
behöfva därom vidare orda.
Men vidare är det tvärtom lika säkert, att förnuft icke finnes,
där religion icke finnes, eller att intet väsende är förnuftigt, såvida
det icke tillika är religiöst. Ty om det öfverhufvud kunde inträffa,
att ett väsende vore förnuftigt utan att på samma gång vara
religiöst, så vore det likaväl möjligt, att samma väsende kunde vara i
högsta grad förnuftigt eller själfva förnuftet och likväl sakna religion.
Men i sådant fall skulle religionen icke hafva något med förnuftet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
