Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - I. Allmänna betraktelser - 19. Religion och Förnuft - 20. Religionens svårigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
att skaffa, och hon vore då ej heller förnuftsenlig d. v. s. hvarken
sann vishet eller evigt och andligt lif, eller korteligen något sannt
eller godt eller skönt, ty allt sådant är, såsom vi nyss visat,
förnuftsenligt.
Men om nu ett väsende omöjligen kan vara religiöst utan att
tillika vara förnuftigt, och tvärtom ej kan vara förnuftigt utan att
tillika vara religiöst, så följer däraf nödvändigt, att i allmänhet ett
religiöst väsende i själfva verket är detsamma som ett förnuftigt
väsende, och tvärtom. Ty såsom vi redan ofta nämnt, kan intet
omdöme med bibehållande af sin giltighet på detta sätt omvändas,
såvida icke för subjekt och predikat ligger samma begrepp till grund»
endast uttryckt med olika namn. Men orn ett religiöst väsende i
själfva verket är detsamma som ett förnuftigt väsende, så måste ock
hvarje väsende vara i högre och sannare mening religiöst, i samma
mån som det är förnuftigt. Men ingenting är mera förnuftigt än
själfva förnuftet, och ingenting mera religiöst än religionen, liksom
ingenting är mera gyllene än själfva guldet eller mera lysande än
själfva ljuset, o. s. v. Om sålunda Gud är det absolut förnuftiga
väsendet eller förnuftet, måste han ock vara det absolut religiösa
väsendet eller själfva religionen d. v. s. det högsta och sannaste begrepp,
som kan uttryckas i och med detta ord.
C. J. Boström: Orn religionens, vishetens och dygdens begrepp.
20.
Religionens svårigheter.
Jå, min vän, religionen har mycket, som öfvergår mitt förstånd.
Men detta hvarken oroar eller förundrar mig; jag finner det helt
naturligt. Jag begriper att jag alldeles ingenting begriper. Svårigheter
finnas öfverallt. De äro också nödvändiga, ej endast för oss
människor, utan i mer eller mindre grad äfven för allt skapadt. En
skapelse, för hvilken intet vore ofattligt och obegripligt, skulle äga samma
förmåga som Gud, jå vara Gud själf; detta vore att vända upp och
ned på förhållandet mellan Gud och människan. För den, som,
stående på själfva solen, betraktar de af solen upplysta föremålen,
skulle det ej finnas några skuggor; men för oss, som vistas på
jorden, måste sådana oundvikligen finnas. Af samma skäl skulle det.
för den, som, ställd i jämnbredd med Gud, medelpunkten och den
lifgifvande principen för hela skapelsen, betraktade sakerna, ej
förefinnas några svårigheter, någon dunkelhet, utan hvarje sak skulle
kunna ses och utforskas, ej blott i och för sig, utan äfven i sitt rätta
sammanhang med alla andra; men för oss, som ej befinnas ställda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
