Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - A) Utom-hellenisk - 4. Den förolämpade Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
Men Sosanoo hade för ögonblicket alldeles inga andra afsikter
utan kom till sin syster, som han var uppriktigt tillgifven, i det
fredligaste sinnelag. Detta försäkrade han henne på det högtidligaste,
men Amaterasu misstrodde honom och begärde bevis på hans
fridsamhet. Nåväl, sade han, då vill jag ögonblickligen ur ädelstenarne i
ditt halsband skapa gudar; äro de kvinnor, så håll mig för skyldig,
men äro de män, så tro mig och låt mig dröja hos dig. Amaterasu
blef tillfreds, men ville icke mindre bevisa sin gudomliga makt, och
•sade fördenskull: gif mig ditt svärd! Och då Sosanoo räckte henne
svärdet, af bet hon dess spets, spottade ut den och blåste i luften.
Då uppstodo tre täcka gudinnor, hvilka Amaterasu insatte som
gudomligheter öfver fälten på Kiusaline öarne. Sasanoo såg detta och
berömde sin syster, men tog med detsamma halskedjan i handen och
afbet af alla ädelstenarne små stycken, och när han blåste ut dessa
med sin andedräkt, uppstodo till Amaterasus stora förtjusning fem
härliga gudomligheter. Dessa förklarade Amaterasu för sina söner,
•eftersom de ju uppstått ur hennes ädelstenar. Dä nu Amaterasu hade
fått ett slående bevis på sin broders fredliga tänkesätt, var hon
tillfreds och gjorde med honom en lustfärd kring himmelens risfält.
Men länge varade icke denna lycka, ty Sosanoo kunde icke förneka
sitt vresiga lynne. Han blef afundsjuk på Amaterasu, emedan
hennes fält hvar de än sträckte sig, på höjderna, slätterna, vid
flodbräd-darne, eller nära palatsen, alltid buro ymniga skördar, medan hans
•egna fält i regntiden öfversvämmades och i den torra årstiden
förtorkade. Så begynte han allehanda okynniga streck för att reta sin
syster. Han förstörde vattenledningarne, han stoppade regndikena
och flyttade gränsmärkena, I sitt öfvermod dref han om hösten sina
hästar in på fälten, där de afbetade de skönaste frukterna. Allt detta
fördrog hans goda syster, gudinnan, och höll sämjan uppe. Men då
han dref sin fräckhet därhän att nedsmutsa hennes palats för att
bereda henne åtlöje, och icke nog därmed utan fångade den
strim-nriga fåle, som var alla de himmelska gudomligheternas älskling och
obarmhärtigt afdrog honom huden och kastade åtelri in i Amaterasus
palats i det ögonblick, då hon fullgjorde fastans heliga ceremoni, då
förlorade gudinnan sitt tålamod. Stilla och idog satt hon i sin
väfstol, när det vanstälda kadavret genom ett hål i taket föll ned för
hennes fötter. Hon blef så förskräckt, att hon sårade sig med
väf-skytteln, som hon höll i sin hand. Djupt kränkt stod hon upp och
begaf sig omedelbart in i himmelens djupa klipphåla, hvars port hon
slog igen efter sig. Nu blefvo naturligtvis goda råd dyra, ty på en
gång blef det öfverallt ett djupt, svart mörker; man kunde ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
