Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - A) Utom-hellenisk - 4. Den förolämpade Solen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
skilnad se på dag och natt; onda andar svärmade fritt omkring, och
både himmel och jord befunno sig i samma mörker.
I följd af denna farliga händelse församlade sig nu vid
stränderna af himlaströmmen, den vi kalla vintergatan, alla himmelska
gudomligheter för att rådgöra huru de skulle afvända detta onda.
Alla voro öfverens att Amaterasu var den enda som kunde hjälpa och
därför rådslogo de huru de skulle kunna locka henne ut ur hålan.
Man försökte följande utväg. Först tog Amenokoyane, en son af den
store himmelske anden, heliga Sakakiträd, som växte på himmelens
berg, och planterade dern med rötterna kring hålan. I det ståtligaste
af dessa träd upphängdes himmelens ädelstenar, kostbara juveler,
som lyste med ett härligt gnistrande sken; i midten af trädet lät
man fästa en metallspegel, hvars runda skifva skulle i sin glans
likna solen. Därefter lät den store himmelske anden tvenne gudar
förfärdiga offerskänker. Man tog ett puppusmulbärsträd och
planterade hampa och af dess blånor gjorde man en fin hvit och en gröfre
blå klädning som offerskänk åt gudinnan, och hängde dem båda på
de lägre grenarne af det stora Sakakiträdet. Tvenne andra gudar
fälde träd på himmelens berg, grofvo skatter och uppstälde pelare
för att bygga ett heligt hus jämte en liten vacker med allehanda
prydnader försedd trädgård, på hvars port man satte ett antal tuppar.
Beledsagad af en annan gudomlighet, trädde nu Amenokoyane med
det stora sakakiträdet, hvari hängde öfverst ädelstenarne, konstnärligt
förenade till ett armband, i midten spegeln och nederst
offerskänkerna, inför hålan, under det han höll ett högtidligt tal till gudinnan
Amaterasu. Tillika trädde guden Taijikaras, som i styrka icke har
någon like i himmelen eller på jorden, intill hålans ingång. Men då
gudinnan oaktadt dessa högtidliga tal, icke lät se sig, begynte den
egentliga högtidligheten. Den sköna gudinnan Uzume ledde dansen
och sången. Hon själf blåste en bambusflöjt medan andra
gudomligheter accompagnerade henne och slogo sina trästafvar emot
hvarandra. En gud, Amenokamato, uppstälde sex bågar med strängar
bredvid hvarandra och hans son drog på dem gräs och strå upp och
ned, så att det uppstod liksom ett zitterspel. Uzume själf, den
sköna danserskan, yar festligt smyckad och höll i handen blad af
den vilda Bambus och svängde ett spjut, som var omlindadt med
det sköna solgräset, Eundt omkring henne, där hon dansade,
flammade stora eldar för att om möjligt afhjälpa mörkret, och vid deras
sken begynte alla hanarne att gala, som ville dagen bryta in. Allt
vildare blef dansen; Uzume gjorde höga språng och stampade på sitt
Från Kunskapens Träd. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
