Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - B) Hellenisk - 12 - 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
172
12.
Väl är jag blott slafvinna, kanske äfven svag,
men starke äro gudarne, och än starkare
är lagen, hvilken lärer oss att tro på dem
och skilja mellan hvad som orätt är och rätt.
Om hvad på dig ankommer, denne blifver kränkt,
och icke han där straffas, hvilken gästen dräpt,
och hvilken gudars helgedomar råna djärfts,
blir ej på jorden någon rätt beståndande.
Euripides, Hekabe. Öfv. af Selahn.
13.
HIPPOLYTOS.
Ve!
Om vår förbannelse kunde gudaväsen nå!
ARTEMIS.
Håll upp! ty ej i underjordens mörka djup
gudinnan Kypris vrede öfver visad brist
på aktning kan dig träffa, fast hon vill det visst:
Det blir din fromhets, blir ditt ädla hjärtas lön.
Och själf jag undanrödja skall med egen hand
den yngling, henne kärast är bland dödlige,
att så med dessa säkra pilar hämnas dig.
(Hon visar på sina pilar. En paus.)
Den högsta ära här uti Trojzenes stat
jag dig, beklagansvärde, skall för dina kval
bereda: ungmör före bröllopsfesten dig
här skola offra sina lockar, allt framgent
ditt minne sorgens bittra tårar egnande.
Beständigt också skall de unga tärnors sång
din hyllning tona; tystna skall ej någongång
i dikten Faidras vilda kärleksglöd till dig.
(Till Theseus.)
Du åter, barn till gamle Aigeus, tag din son
i dina armar, honom slut till hjärtat ömt;
du honom ofrivilligt ombragt: människan
naturligt felar, när en gud det fogar så.
Euripides Hippolytos. Öfv. af Selahn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
