Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - D) Polyteismens förfall - 8. Gudarnes makt är i allt begränsad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
klokhet, hopp, ära, mildhet, trohet eller, att tro i likhet med
Demo-crit, att det finnes tvänne gudomsväsen, ett för straff och ett för
belöning, vittnar om ännu större oförstånd. De svaga och bräckliga
människorna hafva med tanken på sin svaghet indelat gudomen i
gudar, på det en hvar må ära den Gud han mest är i behof af.
Därför finna vi hos andra folk namn på andra oräkneliga gudar.
Äfven underjordiska ting, sjukdomar och många svåra farsoter delas
i särskilda underafdelningar, då vi i vår rädsla och fruktan gärna
skulle vilja se dem lindrade.
Så har man invigt på palatinska berget ett tempel för feber,
ett tempel för lärer och ett tempel för Orbona och på den
esquilinska kullen ett för det onda ödet. Antalet gudar måste blifva större
än antalet människor, emedan en hvar skapar sig så många gudar,
i det; han utväljer sig en Juno eller en Genius. Vissa folk anse djur
och skamliga saker, däraf åtskilliga som jag icke ens vill nämna vid
namn, för gudar och svärja vid illaluktande födoämnen och dylika
saker. Men att man tror, att bland gudarne äktenskap ägde rum,
af hvilka inga barn föddes under lång tid; men då sedermera bara
föddes dem och några af dessa voro mycket gamla och alltid gubbar,
andra ynglingar och gossar, af svart hudfärg, försedda med vingar,
lama, framkomna ur ett ägg, omväxlande den ena dagen döda, den
andra lefvande, det gränsar till barnslig dåraktighet. Men det är
höjden af oförsynthet, då man antager äktenskapsbrott, hat och oenighet
bland gudarne, jå till och med gudomligheter för tjufnad och brott.
Den som hjälper den dödlige, är för honom en Gud, och det är
vägen till evigt rykte. Den vägen gingo de berömdaste romare, den
vägen vandrar nu tillika med sina barn en Vespasianus Augustus,
vårt tidehvarfs störste härskare, vår räddare i nöden. Det är den
äldsta seden att man upptager bland gudarne mycket förtjänte män
för att visa sig tacksam mot dem. Så hafva äfven namnen på alla
de öfriga gudarne och den ofvan nämnda konstellationen af
förtjänstfulla män uppstått. Hvem skulle icke finna det naturligt, att det
gifvits en Jupiter, en Mercurius eller andra med andra namn, och
att det gifves en rad af himmelska namn. Men det är löjligt påstå,
att ett högsta väsen bekymrar sig om människornas angelägenheter.
Skulle det icke vanhedras genom en så ömklig och mångskiftande
sysselsättning? Man kan sannerligen draga i tvifvel hvilketdera skulle
vara det mänskliga släktet till större båtnad om mänskorna, —
såsom några göra — icke visade gudarne alls någon vördnad eller —
såsom andra — blott en dyrkan som länder dem själfva till skam.
Dessa senare bekänna sig af främmande heliga bruk, bära gudar på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
