Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - D) Polyteismens förfall - 8. Gudarnes makt är i allt begränsad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
fingrarna, fördöma fullständigt de vidunder, som dyrkas, ägna dem
spisoffer och behandla dem tyranniskt, då de icke en gång unna dem
en lugn sömn. Inga äktenskap ingås, inga barn adopteras och
öfverhufvud företages intet utan heliga ceremonier. Andra handla
bedrägligt på själfva Kapitolium och begå mened vid den dundrande Zeus;
och dessa hafva framgång af sina skändligheter medan de förra i
trots af sitt heliga väsen bringas på fall.
Mellan dessa båda meningar uttänkte de dödlige åt sig en tredje
gudomlighet, på det förvirringen skulle blifva riktigt fullständig. I
hela världen, på hvarje ort och tid kallas och anropas af alla lyckan
allramest; hon allenast anklagas och beskylles; på henne ensam
tänker man, blott henne prisar och tadlar man, och med smädelser äras*
hon. Man anser henne för ornbytlig, blind, obeständig, osäker,
vankelmodig, en beskyddarinna af de ovärdiga. Utgifter som inkomster
skrifves på hennes räkning, och i de dödliges räkenskapsbok fyller
hon ensam båda sidorna. Så mycket äro vi alltså underkastade
slumpen, att denna själf gäller för en Gud och denne Gud därför
an-ses för otillförlitlig.
Andra förkasta äfven denna åsikt och tillskrifva alla
tilldragelser sin stjärna och hennes ställning vid deras födelse; de tro, att allt
tillkommande är en gång för alla bestämdt af Gud och att det öfriga
bekymrar honom icke. Denna åsikt börjar att vinna insteg, och de
lärde liksom den råa mängden ansluta sig härtill. Däraf uppstodo
tron på oraklens profetior, hauruspices spådomar, varningar genom
blixtar och, för att nämna en ringa sak, betydelsen af en nysning
bland augurerna eller en sammanstötning af deras fötter. Den
gudomlige Augustus berättar, att en dag, då ett militäruppror hotade
att blifva farligt, hade den vänstra skon blifvit honom orätt
pådragen. Allt detta bevisar, att människorna icke veta något i förväg,
blott så myckel är visst, att det icke gifves något säkert och att
intet stoltare och eländigare finnes än människan. Ty de öfriga
lefvande varelserna sörja blott för sin föda, som den vänliga naturen
frivilligt och rikligen skänker dem. Redan detta är att föredraga
framför allt annat, att icke behöfva tänka på rykte, penningar,
are-betygelser och döden.
Men trots allt detta, få vi sluta från det dagliga lifvet, att
gudarne åtaga sig de mänskliga angelägenheterna, att straffen för
förbrytelser visserligen något uppskjutas af de så upptagna gudarne,
men aldrig uteblifva, samt att människan därför blifvit skapad såsom
stående dem närmast, för att hon icke skulle befinna sig på samma
låga ståndpunkt som djuren. För människans ofullkomliga natur är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
