Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - D) Polyteismens förfall - 9. Jupiters tal inför Olympens gudar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
"Den öfver Halys går skall störta ett konungarike", eller
"Gudars Salamis, o, hvilka mödrars söner du dödar!"
Likasom icke grekerna hade varit lika väl sina mödrars söner
som perserna. Och då de dessutom nu höra af Rhapsodisterna, huru
vi drifva kärlekshandel, såra, tjäna, bindas, äro oense med hvarandra
och utsättas för tusenfaldigt obehag och elände, oaktadt vi utgifva
oss för att vara saliga och odödliga, smäda de oss då icke med rätta,
och kan man förtänka dem, orn de icke skatta oss värdiga någon
aktning? Och vi vredgas ännu då människor, som icke förlorat allt
förstånd, sysselsätta sig med sådana saker och icke vilja höra eller
se något af vår försyn, då vi fastmera borde vara glada, att, oaktadt
sådant uppförande som vårt, det ännu finnes personer, som bringa
oss offer.
Och nu, Jupiter, — ty vi äro här hos oss och i hela denna
församling finnes icke en enda människa, undantagandes dem som
insmugit sig, Hercules, Ganymedes och Aesculap, — svara mig på
samvete, orn angelägenheterna på jorden någonsin intresserat dig så
mycket, att du efterfrågat, hvilka människor voro goda och hvilka
onda? Du skall icke sanningsenligt kunna säga det! Hade icke
Theseus på sin vandring från TrcBzene till Athen tillfälligtvis skaffat ur
världen de skurkar han påträffade under vägen, hade ännu länge,
trots dig och din omtänksamhet, sådana röfvare som en Sciron, en
Cercyon kunnat lefva och hafva sin glädje af att mörda de
förbifa-rande. Och hade icke Euristheus, en tapper och försiktig man, sedan
han af människokärlek underrättat sig om, hvarest här och där i
världen något felades, skickat ut på äfventyr denne din tjänare (han
pekar på Hercules) såsom en stark och arbetsam man, du Jupiter
hade bekymrat dig obetydligt om draken i Lerna och de stymfaliska
foglarne och Diomedes hästar och centaurernes våldsamheter och
dryckenskap. I stället sitta vi, om man törs säga rena sanningen,
lugnt och gifva icke akt på något, liksom man offrade och tände
rökoffer flitigt på våra altaren. Allt öfrigt går som det kan och dit
tidens och slumpens ström för det Det sker oss alltså rättvisa och
kommer för framtiden att så ske, då människorna inom kort skola
öppna sina ögon och finna, att det icke hjälper dem att offra och
anställa libationer. I skolen se, att Epicureer och Metrodorer och
Damisser slutligen offentligt skratta oss i ansiktet och för alltid täppa
munnen till på våra advokater. Det skall alltså åligga eder att
grundligt afhjälpa detta onda, då I själfva ären skuld till, att det
gått så långt. Momus har därvid mycket litet att förlora, då han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
