Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturreligion och Polyteism - II. Polyteism - D) Polyteismens förfall - 9. Jupiters tal inför Olympens gudar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
dem en gång öfvertala hvarandra, att det icke gifves några gudarr
eller åtminstone att de icke bekymra sig om dem och deras
angelägenheter, så kommer det att se sorgligt ut med offer, löften och
ärebetygelser, som vi hittills erhållit från jorden, och vi skola sitta
här sysslolösa samt leds och hungra, då alla de fester och vallfarter
och offer och nattliga gillen och processioner upphöra, hvarmed vi
hittills underhållit oss. Då nu saken är af så stor vikt, så begär
jag härmed af eder alla, att I tänken med allvar på ett skyndsamt
medel, hvarigenom Timokles må behålla segern och sanningen på
sin sida, Damis däremot må afgå med spott och spe. Ty jag måste
tillstå, jag tilltror icke Timokles, att han genom sig själf kan vinna
seger, såvida vi icke komma honom till hjälp på ett eller annat sätt.
— Härold! Gör nu din tjänst, såsom lagen föreskrifver, och
uppkalla dem till omröstning.
Merkurius: Hören, tyst, våren lugna! Den af de myndiga
gudarne, som vill tala och lagen tillstädjer det, han stige upp! —
Hvad nu? Hvad skall detta betyda? Ingen stiger upp, ingen rör sig
— så har då sakens vikt öfverväldigat dem.
Momus: Måtten I alla härför varda till vatten och jord! Men
jag, Jupiter, orn det är mig tillåtet att frimodigt säga min mening,
jag har åtskilligt att anföra.
Jupiter: Tala utan tvekan, Momus! Ty det är klart att din
frimodighet blott kan hafva det allmänna bästa till syfte.
Momus: Så hören då, I alla gudar, hvad jag oförskräckt
kommer att säga! Jag för min del har redan länge väntat, att det skulle
gå till denna ytterlighet med vår sak och att en mängd sådana
so-fister skulle uppstå mot oss, hvilka vi själfva gifvit anledning till
deras förmätenhet. Och så sant som Themis lefver, det vore icke
billigt hvarken att vredgas öfver Epicur eller hans lärjungar och
efterföljare, om de än tänkt aldrig så ofördelaktigt om eder. Ty hvad
skall man begära, att de skola tänka, då de se, huru galet det
tillgår i det mänskliga lifvet; huru de bästa och oskyldigaste, utan att
någon bekymrar sig därom, gå under af fattigdom, sjukdom och
förtryck, de lastbaraste och gudlösaste människorna däremot öfverhopa»
med ära och rikedom och hafva att befalla öfver dem, som bättre
äro än de; då de se, att gudaplundrare blifva ostraffade och
oupptäckta, andra däremot, som intet förbrutit, korsfästas eller piskas till
döds. — Hvad under, om de slutligen tänka om oss, att det ju är,
som om vi alldeles icke funnes; i synnerhet som de ännu få höra
sådana orakler som följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
