Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - I. Deismen - 5. Deismens företräde framför ateismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
människor och oförrätter, så kan det icke slå fel, att den
naturligtvis också måste göra vårt sinne mycket fogligare, saktmodigare,
välvilligare. Följaktligen måste detta vara en verkligt god böjelse, och
den varelse hos hvilken den finnes, så mycket mera verkligt god
och dygdig. Ty allt som är medel eller anledning till att en
förnuftig varelse med innerligare kärlek omfattar sin roll i lifvet eller
söker att med starkare begär och varmare ifver än vanligt befordra
det allmänna bästa och sitt släktes välfärd, det är ostridigt också en
orsak till mer än vanlig dygd hos en sådan varelse.
Vidare är det utom allt tvifvel, att beundran och kärlek till
ordning och harmoni, hvarhelst man än finner dem, mäktigt bidraga
att förbättra sinnet, stärka samhällsdriften och befordra dygden,
hvilken senare själf ej är annat än kärlek till ordning och skönhet i
samhället. Till och med vid de ringaste ting i världen intager oss
anblicken af ordning och drager vår håg till sig. Men se vi nu i
världens ordning intet annat än regelbundenhet och skönhet, så
måste vår beundran och högaktning af ordningen nödvändigt stiga i
grad, och den ädla entusiasmen eller kärleken till skönheten, som är
så nyttig för dygden, så mycket mera tilltaga, ju större och
härligare det föremål är, mot hvilket de riktas. Ty en sådan gudomlig
ordning kan icke skådas utan beundran och hänryckning, då redan
i de allmänna föremålen för konst och vetenskap allt, hvari
harmoni och öfverensstämmelse finnes, är så hänförande och förtjusande
för en hvar, som förstår sin sak och sjelf utöfvar den.
Vore nu också grunden och föremålet för denna gudomliga
hänförelse icke verkligt sann eller med denna öfverensstämmande, d. v.
s. vore den ieistiska tron falsk, så är dock hänförelsen i och för sig
så till vida naturlig och god, som den befordrar dygd och godhet.
Men är å andra sidan föremålet för denna hänförelse verkligt sann
och ined denna öfverensstämmande, d. v. s. är den teistiska tron väl
grundad och icke inbillad, då är också denna hänförelse på sin plats
och en oundgänglig plikt för hvarje varelse.
Häraf kan man nu riktigt bestämma dygdens förhållande till
religionen. Den förra blir blott genom den senare fullkomlig, ty där
religionen fattas, där Jean aldrig så mycken välvilja, ståndaktighet,
Ory99^9^ framhärdande i det goda, aldrig så mycken ordning och
öfverensstämmelse i böjelserna eller likformighet i sinnelag och
grundsatser förefinnas. — Dygdens högsta fullkomliglwt beror alltså
af tron på en Gud.
Shaftesbury, Philos. WerJce a. d. England, Bd. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
