Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - I. Deismen - 6. En Deists själfmotsägelse - II. Panteismen - 1. Indisk Panteism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
6.
En Deists själfmotsägelse.
Man kan icke frånkänna den engelska deismen ett visst
sedligt och religiöst allvar. Då Herbert af Glierbury, den förste mera
betydande deisten, hade fulländat sitt arbete: "De veritate, prout
distinguitur a revelationé" etc. (1624), var han mycket villrådig,
huruvida dess offentliggörande skulle lända till Guds förhärligande.
"Högeligen villrådig satt jag en klar sommardag på mitt rum. Mina
fönster voro öppna åt söder. Solen lyste klart. Ingen vindfläkt rörde
sig. Jag tog min bok ’Orn sanningen’ i min hand, föll på knä och
bad andäktigt i följande ordalag: ’0; Du ende Gud, skapare af detta
solljus, som nu bestrålar mig, gifvare af all inre upplysning, jag
anropar Dig, att Du ville efter Din oändliga godhet förlåta mig, om
jag beder en större bön, än syndare böra bedja. Jag är icke fullt
viss, om jag bör offentliggöra denna bok eller icke. Länder dess
offentliggörande till Ditt förhärligande, så gif mig ett tecken af
himmelen; hvarom icke, så skall jag underlåta att trycka den/ Knappt
hade jag uttalat dessa ord, så kom från himmelen ett starkt, men
ljuft dån, icke likt något jordiskt ljud. Detta upprättade mig i
sådan grad och gaf mig en sådan frid, att jag ansåg min bön hörd/
Men skulle väl Gud gifvit ett omedelbart tecken från himmelen för
att gifva trovärdighet åt en bok, som förnekade all omedelbar
uppenbarelse? Så kan man billigt fråga. Hade icke Herbert af en
sådan erfarenhet — det må dermed förhålla sig huru som helst —
kunnat lära, att i religionen är gifvet ett djupt begär efter tecken
och under?
Kahnis, Protestantismens inre utveckling.
II. Panteism.
i.
Indisk Panteism.
Förborgad vishet täljer jag, i fall du hörsamt lyssna vill
och lyder du den vises tal, så slutas syndens portar till.
Du konungsliga vetenskap, fullkomlig rening fins däri,
dess mening klar, dess öfning lätt, från hvarje möda skild och fri.
Den denna helga vetenskap, o Ardschuna, ej skänker tro
skall uti denna skenets värld, i dödens, evigt bo.
Det vida världsallt — det är jag, fast i osynlig formgestalt,
allt väsen hvilar uti mig, fast icke jag, min vän, i allt;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
