Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - II. Panteismen - 6. Giordano Brunos bekännelse - 7. Panteistisk religiositet - 8. Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
och allmakt i allt och öfver allt icke är såsom en del, icke såsom
en själ, utan på ett oförklarligt sätt.
Vidare tror jag, att i gudomen alla attributer äro ett och
detsamma, och jämte andra, stora filosofer och teologer namngifver jag
hos honom tre hufvudegenskaper, allmakt, allvishet och allgodhet,
eller äfven ande, förnuft och kärlek, hvarigenom alla väsen först och
främst hafva sin tillvaro på grund af anden, sedan sin art och
individualitet på grund af förnuftet och slutligen sin endräkt och
symmetri på grund af kärleken. Denna treenighet är i allt och öfver
allt, intet ting är odelbart till sitt vara och intet varande utan
existens, intet ting är skönt utan närvaron af skönheten och intet
väsen kan uteslutas från den gudomliga allnärvaron.
Giordano Bruno. Inkvisitionens protokoll. Document.
venetian. XL Efter KuhlenbecJe, Lichtstrahlen aus G. ’Brunos Werben.
7.
Panteistisk religiositet.
Du, som i dödliga bröst böd eviga flammor att låga,
hjärtat dväljas i ljus och i sådan glöd att förbrinna,
att jag mot stjärnorna hän, längs undan jagade skuggor,
trots alla hindrande band och alla jordiska bördor,
kan, från det sinliga fri, till osynliga rymder mig lyfta!
Ljus, allseende ljus, som blottar allt för mitt öga,
vingar gifver min själ och rycker min tanke mot etern,
skrämmer den dödande sömn och trofast håller mig vaken,
du, som skådande född, till skådande vaknat och däri
äger ditt lif, uppehåller allt lif och utvecklar det äfven,
genomtränger det hårdaste stoff med din tändande stråle;
du, som af slö] ar allt i jord, djup, eter och afgrund \
blind dig kallar ett folk, som själf är i saknad af ljuset,
utan öga och själ det djärfts att kalla dig själlös.
Vare sig tid eller rum. eller lifvets skickelser — intet,
intet skall se den stund, då dig jag icke är trogen,
dig, som har visat min dödliga blick det oändliga världsallt,
visat min syn de heliga stjärnors strålande världar.
Giordano Bruno, De Tripici Minimo. Därsammastädes.
8.
Faust.
MAEGAEETA.
Tror du på Gad?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
