Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - II. Panteismen - 3 - 4 - 5 - 6. Giordano Brunos bekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
och förnuftsenligt, att hvad som står i vår makt, nämligen vår
omdömesförmåga, icke må vara det enda som uppreser sig mot
världsalltet. Ty det är starkt och väldigare än vår ande och förstår
bättre än vi att råda öfver oss, då det ju äfven härskar öfver allt
annat. Och därtill kommer att motståndet, som i följd af sitt
oförnuft alldeles icke uträttar något, endast vållar smärta och
bekymmer såsom ett fåfängt bemödande.
Epiktet.
4.
Världen är ett enda lefvande väsen, ett världsämne, en
världssjäl. I detta världsmedvetande upptages allt, liksom allt framgår
därur, dock på det sätt, att af de enskilda väsendena det ena är
med-orsak till det andra och att för öfrigt den innerligaste förbindelse
bland dem äger rum.
Marcus Aurelius, Meditationer.
5»
Gud och naturen äro en och samma materie, en och samma
förmåga, ett och samma rum, en och samma verkande orsak.
Giordano Bruno. De immenso lib. I.
6.
Giordano Brunos bekännelse.
Min öfvertygelse är i korthet följande: Jag tror på ett
oändligt universum, d. v. s. den oändliga allmaktens skapelse, då jag
anser det ovärdigt den gudomliga makten och godheten, att då den
kan skapa otaliga världar, den endast skapat en andlig, begränsad
värld. Därför har jag städse påstått, att otaliga andra världar,
liknande vår jord, existera, hvilken senare jag liksom Pythagoras
anser för en stjärna, i likhet med de oräkneliga andra planeterna och
stjärnorna. Alla dessa otaliga världar utgöra en oändlig enhet i det
oändliga rummet, och detta kallas det oändliga världsalltet, så att
man måste antaga en dubbel oändlighet, en med afseende å
universums storhet och en med afseende å världskropparnes antal.
I detta oändliga världsallt antager jag en allmän försyn, i kraft
af hvilken hvarje ting lefver, rör sig och hafver varelse och framstår
i fullkomlighet; och denna försyn uppfattar jag i dubbel bemärkelse,
dels såsom en allnärvarande världssjäl, likasom själen är öfver allt
närvarande i kroppen och denna är ett spår, en skugga af gudomen;
dels på ett outsägligt vis, så till vida ett Guds väsen som närvaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
