Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - II. Panteismen - 13 - 1 - 2 - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
till första flöde utaf lifvets safter —
då krafter upp i nya krafter gingo,
då blomstren sina förstlingsknoppar fingo — •
från natten till det nya ljus, som bröt —
en andra skapelse! — ur nattens sköt,
o ch utur världens tusen ögon sedan
belyser himlen i båd’ ny och nedan:
En drifkraft ges blott, blott ur samma källa
all sträfvan efter högre lif kan välla."
Schelling, Sämmtl WerTce L Bd, 4 öfv. af P. W. Bergstrand.
III. Ateismen.
i.
En gud, som existerar utan orsak och från evighet, är lika
obegriplig som en värld, som existerar utan orsak och från evighet.
Vi kunna icke förkasta denna senare teori, därför att den är
obegriplig, ty hvarje annan teori är lika obegriplig.
Newmans Natur ai history.
2.
Så ofta jag söker föreställa mig, att jag stode inför ett
individuell: väsen och sade: "Min skapare, jag har en gång varit intet,
men du har frambragt mig, så att jag nu är något och just mig
själf"; och vidare sade: "Jag tackar dig för denna välgärning", samt
slutligen tillade: "Orn jag till intet dugt, så är detta min egen skuld %
— så måste jag tillstå, att i följd af filosofiska och österländska
studier mitt hufvud blifvit ur stånd att länge fasthålla en sådan tanke.
Om man gör sig en afgudabild af trä, sten, metall eller
sammansätter den af abstrakta begrepp, är enahanda: det blir afguda-’
dyrkan, så snart man har ett personligt väsen framför sig, åt
hvilket man offrar, hvilket man anropar, hvilket man tackar. Det är i
grund och botten ingen större skilnad om man offrar sina får eller
sina böjelser. Hvarje gudstjänst eller bön vittnar oemotsägligt om
afguderi. Därför öfverensstämma de mystiska sekterna inom alla
religioner däri, att de upphäfva all gudstjänst för sina medlemmar.
Schopenhauer, Parerga u. Paralipomena. II.
3.
Jesu Kristi religion, som förkunnades af olärde, frambragte de
första kristne. Samma religion, som nu predikas af Järde och teolo*
gie doktorer, frambringar ännu blott otrogne.
Diderot, Pensées philosopliigues, XXXI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
