- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
225

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - II. Panteismen - 13

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

225
Af denna hans sträfvan, så mäktig och het,
kommer sig sedan hvart tings kvalitet:
den kraft, hvarur sig metallerna gjuta,
den kraft, hvarur knoppande träden skjuta.
Han söker grannt i hvar vinkel och vrå
att kunna ut i ljuset sig slå,
ej synes honom en möda för svår,
än skjuter han opp och mot höjden går,
tänjande våldsamt ut sina jätteleder.
Än krymper han hop och sjunker neder;
hoppandes under detta allt
att slutligen finna den rätta gestalt.
Och medan så sina senor han spänt
i strid med motigt element,
lär han sig att få rum i det lilla;
då först blir han lugn och håller sig stilla.
Uti en dvärgkropp innesluten,
proportionerlig och lyckligt gjuten
(Ett människobarn kallad i hvardagslag),
finner sig jätten en vacker dag.
Från den blytunga sömn, från den dröm så lång
han väcks — men ej känner sig själf en gång;
Han öfver sig själf har under många,
han mäter sig själf med blickar långa.
Han ville väl gärna hufvudstupa
I den stora naturen sitt allt fördjupa,
men lösryckt står han på egen led,
kan ej åter flyta tillsammans därmed;
Han står klämd och liten, för all sin tid,
i sin egen värld, så oändligt vid.
Han fruktar väl äfven, i rädda drömmar,
att kraften hos jätten öfverströmmar,
att — likt Saturnus — i tidernas lopp
sina egna barn den skall äta opp;
han vet ej att själf han densamme är,
sin härkomst han glömt och det namn han bär!
Af tomma drömmar plågas han
och vet ej att han säga kan:
"Jag är den Gud, natura, i hjärtat bär;
den ande, som i allt sig rör, jag är.
Från första brottning mellan dunkla krafter,
Från Kunskapens Träd. 15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free