Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den kristliga monoteismen - I. Kristlig uppfattning af gudomen - 6. En kristen tror på Gud förutan bevis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
6.
En kristen tror på Gud förutan bevis.
De metafysiska bevisen för Guds tillvaro äro så invecklade och
så främmande för människornas vanliga sätt att tänka, att de sällan
öfvertyga någon; och skulle de än inverka på några, så är det
endast för det ögonblick, då dessa bevis framläggas; nästa minut skall
åhöraren börja frukta, att han blifvit vilseledd.
För öfrigt föra dylika bevis endast till en spekulativ kunskap
om Gud. Och att endast känna honom på det sättet är detsamma
som att icke känna honom alls.
De kristnas Gud är icke blott och bart skaparen af
geometriska sanningar och ordnaren af elementen. Såsom sådan kännes han
af hedningen och materialisten. Han är icke heller en Gud, hvars
försyn omfattar människornas lif och ägodelar för att skänka sina
tillbedjare en lång och lycklig lefnad. Så uppfatta Judarne honom.
Nej, Abrahams och Jakobs Gud, de kristnas Gud, är kärlekens och
barmhärtighetens Gud. Han uppfyller helt och hållet den själ och
det hjärta, som blifvit hans egendom. Han är en Gud, som låter de
sina på samma gång känna deras egen syndanöd och hans oändliga
barmhärtighet, en Gud, som ingår en innerlig förening med dem i
deras själs innersta och uppfyller dem med ödmjukhet, fröjd,
förtröstan och kärlek samt gör, att de uteslutande hafva honom och hans
ära till sitt lemadsmål.
De kristnas Gud låter den troende själen i honom allena se sitt
sanna goda, sin enda källa till lycksalighet. Hennes högsta glädje
är att älska honom, på samma gång som hon måste hata alla
hinder, som vilja afhålla henne från att älska honom af alla sina
krafter. Egenkärleken och de jordiska begären, som härutinnan lägga
hindren i hennes väg, blifva därför föremål för hennes afsky. Denne
Gud upplyser henne om djupet af hennes egenkärlek och hjälper
henne att öfvervinna densamma.
Detta är att såsom kristen känna Gud. Men för att komma
till en sådan kunskap måste man på samma gång lära sig inse sitt
eget syndaelände och sin ovärdighet samt behofvet af en medlare
för att kunna nalkas Gud och förenas med honom. Man får icke
skilja dessa kunskaper från hvarandra, ty om man det gör, så blifva
de icke allenast onyttiga utan till och med skadliga. Om vi blott
känna Gud och icke vår egen uselhet, så blifva vi öfvermodiga.
Känna vi åter blott var egen uselhet och icke Kristus, så drifvas
vi till förtviflan. Men Jesu Kristi kunskap räddar oss både från of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
